Sjöfararkapellet

Sjöfararkapellet i Lemböte (Lynæbøte) omnämns i det danska itinerariet, nedtecknat någon gång vid mitten av 1200-talet och var en anhalt vid segelleden mellan Danmark och Baltikum via Sverige och Finland som numera går under beteckningen Kung Valdemars segelled. Här gick sjöfararna iland för att vila eller be och kanske offra en slant för en lyckosam färd. Farleden minskade i betydelse under 1500-talet när man med större skepp började segla direkt över Östersjön. Kapellet besöktes allt mindre och övergavs med tiden.Lemböte kapell - S:t Olofs kapellruin - uppfördes under medeltiden.
I dag ligger det en bit upp på land. Men eftersom vattennivån på medeltiden var betydligt högre hade kapellet då ett gynnsamt läge i en skyddad naturhamn. 
Att kapellet anlades på denna plats beror troligen på att den stora internationella farleden från svenska till finska kusten gick förbi Lemböte och hamnen blev en naturlig anhalt på vägen. Kapellet är också en plats för pilgrimsvandrarna på S:t Olofsleden att stanna vid för vila och kontemplation även i nutid. 
Runt kapellet finns flera fornlämningar. Bland annat finns här två stenlagda kompasser, ett röse som troligen var ett sjömärke samt ett gravfält med cirka 40 anläggningar.





a

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Värnamovisan

Donaukanalen och 'Den tredje mannen', koleraepidemin och den underjordiska Wientalkanalen