Ingbybergets stora spricka

 Jag frågade Copilot:

Är sprickan i Ingbyberget en förkastning? När inträffade den i så fall?

Sprickan i Ingbyberget är ett imponerande geologiskt inslag, men det är inte helt klart om den är en förkastning i strikt geologisk mening. En förkastning innebär att bergmassor har förskjutits längs en sprickzon, ofta till följd av tektoniska krafter som jordskalv eller landhöjning. I Ingbybergets fall finns det tecken på sprickbildning, men det saknas dokumentation som visar att det är en aktiv eller historisk förkastning med tydlig förskjutning.

🧭 Vad vet vi om sprickan?

• Den är djup och markerad, vilket tyder på att den kan vara en gammal sprickzon i berggrunden.
• Den ligger i ett område som har påverkats av landhöjning efter istiden, vilket kan ha bidragit till sprickbildning.
• Det finns bronsåldersgravar och andra kulturspår i närheten, vilket visar att platsen varit viktig länge – men inte nödvändigtvis att sprickan är geologiskt aktiv.

📜 När kan den ha bildats?

Om sprickan är relaterad till postglaciala rörelser, kan den ha uppstått för cirka 10 000 år sedan, när inlandsisen smälte och jordskorpan började återhämta sig. Då bildades flera förkastningar i norra Sverige, som Lansjärvförkastningen, till följd av spänningar i berggrunden.

Men Ingbyberget ligger i ett geologiskt lugnare område, så det är mer troligt att sprickan är ett resultat av äldre vittringszoner eller mindre rörelser, snarare än en dramatisk förkastning.

Södermanland är faktiskt också rikt på sprickzoner och förkastningslinjer, även om de inte alltid är lika dramatiska som fjällkedjans överskjutningar. De har ändå format landskapet på ett sätt som är tydligt för den som vandrar, cyklar eller studerar kartor.

🪨 Förkastningar i Södermanland – vad vet vi?

Enligt SGU:s översiktsstudie och äldre geologiska kartor:

• Sprickdalar och förkastningslinjer löper genom landskapet, ofta i nordväst–sydostlig riktning.
• Dessa strukturer har påverkat sjöarnas form, till exempel Bornsjön och Båven, som ofta ligger i förkastningssänkor.
• Landhöjningen efter istiden har accentuerat dessa drag, och vissa sprickor har blivit tydligare när berggrunden lättat från isens tryck.
• Det finns deformationszoner i berggrunden, där sprickor och mindre förkastningar har uppstått under olika geologiska perioder – vissa redan under prekambrisk tid (c:a 4,6 miljarder år sedan), andra under postglaciala rörelser.

📍 Exempel på förkastningspåverkade områden

• Mörköfjärden och dalgången väster därom visar tydliga spår av förkastningslinjer.
• Rekarnebygden och Vingåkerstrakten har sprickdalar som påverkar både topografi och jordarter.
• Skärgårdsöarnas sträckning i Östersjön utanför Trosa och Nyköping följer ofta gamla sprickzoner.

Sjösa ligger i ett geologiskt intressant område där berggrunden är starkt sprickpåverkad, och flera av dessa sprickor har drag som liknar förkastningszoner – även om de inte alltid klassas som aktiva eller tektoniska förkastningar.

🧭 Sprickzoner och möjliga förkastningar nära Sjösa

Här är några geologiska drag du kan utforska:

1. Sprickdalen mellan Sjösa och Tunaberg

• Den långsträckta dalgången söderut mot Tunaberg följer en sprickzon i berggrunden, troligen från prekambrisk tid.
• Den har påverkat både sjöbildning och vägnät, och kan ha inslag av normalförkastning, där bergmassor sjunkit ned.

2. Förkastningslinjer vid Nävekvarn–Koppartorp

• Väster om Sjösa finns tydliga linjära bergsformationer som tyder på gamla förkastningar.
• Dessa har påverkat kustlinjen och skapat skarpa höjdskillnader, särskilt vid Nävekvarns klint.

3. Sänkan vid Gälkhyttan

• En låg terräng mellan Sjösa och Gälkhyttan sammanfaller med en geologisk sprickzon, där berggrunden är uppsprucken och delvis vittrad.
• Kan ha bildats under postglaciala rörelser, när isens tryck lättade och marken började spricka.