Ålands landskapsflagga
År 1922 formgavs Ålands första inofficiella flagga. Det var en blå-gul-röd flagga som togs fram inför en stor körfestival 1922 där sångare från olika delar av Åland och Finland samlades för att uppträda och fira den åländska kulturen. Flaggan förbjöds dock år 1935 av finländska myndigheter. Flera ålänningar och ledande politiker straffades för att de i protest fortsatte flagga med den förbjudna flaggan.
År 1952 fick Åland slutligen genom den nya självstyrelselagen rätt till en egen flagga och Ålands landsting började intensivt diskutera den framtida flaggans utformning. En del ansåg att man borde anta den tidigare inofficiella flaggan, medan andra ansåg att man likt de andra nordiska flaggorna borde utforma en korsflagga. I november 1953 röstade landstinget fram Ålands nya flagga, en korsflagga med blå botten och ett gult och rött kors. Flaggan godkändes av Finlands president år 1954. Flaggans specifika dimensioner och färgnyanser bestäms enligt landskapslag (1992:41) om Ålands flagga och landskapsförordning (2004:15) om riktlinjer för Ålands flaggas färger. Originalflaggan var förlaga då färgerna fastställdes.
Ålands flagga är en viktig symbol för självstyrelsen. Ålands flaggas dag firas sista söndagen i april.
Enligt landskapslagen (1992:41) får flaggan användas för att högtidlighålla allmänna eller enskilda högtids- eller bemärkelsedagar samt som en symbol för landskapet och dess folk. Flaggning är alltså tillåtet alla dagar.
Fartyg som har Åland som hemort har rätt att använda flaggan som sjöfarts- och handelsflagga. Fiske- och fritidsbåtar registrerade på Åland eller andra småbåtar med Åland som användnings- och uppehållsort har också rätt att använda flaggan.
Kommentarer
Skicka en kommentar