Kommunikation ombord

 Hur kommunicerade befälet med manskapet, som stod uppe i riggen, när det var hårt väder?

ChatGPT sade:

Det var en verklig utmaning på fartyg som Pommern, särskilt i hårt väder med storm och dånande hav. Kommunikation mellan befäl och manskap i riggen skedde på flera sätt:

1. Kommando-rop

• Befälet (styrman eller kaptenen) gav order från däck med korta, inövade kommandon, t.ex. “Bärga storbramseglet!” eller “Släpp skotet!”.
• Ropen skulle vara korta och tydliga för att överrösta vinden.
• Det fanns en slags ”kommando-terminologi” som alla sjömän kunde utantill – ingen fick tveka på vad som menades.

2. Mellanropare (”hollare”)

• En man kunde stå halvvägs upp i riggen och ropa vidare ordern från däck till dem som redan var ute på rån.
• På så vis kunde man kedja vidare kommandon.

3. Hands- och armtecken

• När det dånade för mycket använde man ibland tecken, särskilt mellan de sjömän som stod bredvid varandra på rån.
• Exempel: hand mot seglet = börja beslå, hand uppåt = håll i, vänta.

4. Förutbestämt mönster

• Mycket byggde på drill: alla visste exakt vad som skulle göras när ett visst kommando ropades, utan att det behövde upprepas.
• Vid ordern “Bärga storunderseglet!” visste var och en sin plats – vem som skulle klättra ut till råns ytterände, vem som skulle hålla i beslagsrepen, och vem som skulle ordna dukvikningen.

5. Visselpipa (båtsmanspipa)

• Den användes ibland för signaler, särskilt i hamn eller vid övning.
• I hårt väder var den ofta svår att höra, men kunde förstärka befälets rop.

⚓ Sammanfattning: Befälet ropade korta order som alla sjömän kunde utantill. Om vinden överröstade, fördes ordern vidare av mellanmänniskor eller genom drill och vana. Det var därför så viktigt med disciplin och rutin – annars hade det blivit kaos i riggen. 

Så här gick det till:

1. Kommando-rop

• Befälet (styrman eller kaptenen) gav order från däck med korta, inövade kommandon, t.ex. “Bärga storbramseglet!” eller “Släpp skotet!”.
• Ropen skulle vara korta och tydliga för att överrösta vinden.
• Det fanns en slags ”kommando-terminologi” som alla sjömän kunde utantill – ingen fick tveka på vad som menades.

2. Mellanropare (”hollare”)

• En man kunde stå halvvägs upp i riggen och ropa vidare ordern från däck till dem som redan var ute på rån.
• På så vis kunde man kedja vidare kommandon.

3. Hands- och armtecken

• När det dånade för mycket använde man ibland tecken, särskilt mellan de sjömän som stod bredvid varandra på rån.
• Exempel: hand mot seglet = börja beslå, hand uppåt = håll i, vänta.

4. Förutbestämt mönster

• Mycket byggde på drill: alla visste exakt vad som skulle göras när ett visst kommando ropades, utan att det behövde upprepas.
• Vid ordern “Bärga storunderseglet!” visste var och en sin plats – vem som skulle klättra ut till råns ytterände, vem som skulle hålla i beslagsrepen, och vem som skulle ordna dukvikningen.

5. Visselpipa (båtsmanspipa)

• Den användes ibland för signaler, särskilt i hamn eller vid övning.
• I hårt väder var den ofta svår att höra, men kunde förstärka befälets rop.

⚓ Sammanfattning: Befälet ropade korta order som alla sjömän kunde utantill. Om vinden överröstade, fördes ordern vidare av mellanmänniskor eller genom drill och vana. Det var därför så viktigt med disciplin och rutin – annars hade det blivit kaos i riggen.

Så här kunde det låta när styrmannen beordrar att storunderseglet (det största seglet) ska bärgas i hårt väder:

1. Befälets kommando från däck:

Styrman ropar:
👉 “Bärga storunderseglet!”

2. Mellanrop:
En man i riggen eller vid masten ropar ordern vidare uppåt:
👉 “Bärga storunderseglet!”

3. Klättring upp i riggen:

• De utsedda männen (10–14 man) springer fram till stormasten, klättrar upp i vanten (repstegar), och ut på rån.
• Alla har sin bestämda plats – några mot mitten, andra mot ändarna.

4. Befälet på däck:

• Ger ytterligare order, ofta korta:
  👉 “Släpp skotet!” (för att minska trycket i seglet)
  👉 “Hala hem gigtågen!” (drar seglet in mot rån)

5. Arbetet på rån:

• Sjömännen i riggen ropar till varandra när de får tag i seglet.
• Ofta korta ord: “Duk!” (när de fått segelduken i händerna), “Håll!”, “Beslå!”

6. Beslå seglet:

• Alla trycker in segelduken på rån och viker det mot mitten i tunga, våta veck.
• En efter en knyts beslagsrepen runt för att hålla fast seglet.
• De yttersta männen på rån ropar “Klar!” när deras del är beslådd.

7. Återrapport:

• När hela rån är klar, ropar någon högt ner mot däck:
  👉 “Storunderseglet beslått!”

---

🎙️ Vad gör detta effektivt?

• Korta, standardiserade kommandon som alla kan.
• Mellanropare för att föra vidare ordern.
• Rutiner – alla vet sin plats, ingen frågar “vad ska jag göra?”.
• Körande rop i riggen: ett slags eko där varje sjöman bekräftar att han utfört sin del.