I Västervik startade 1917 års oroligheter
Den 16 april 1917 lade nästan alla arbetare i Västervik ned arbetet vid lunchtid och tågade till stadens myndigheter för att protestera mot dyrtiden, livsmedelsbristen och den bristande tillgången på ransoneringskort. Det var en tid då potatis, bröd och ved var hårt ransonerade, och missnöjet hade byggts upp under lång tid. Demonstrationen var i grunden fredlig, men stämningen var spänd och hotfull. En brödbutik stormades, och även saluhallen trängdes det in i innan polisen ingrep.
Det avgörande var att protesterna i Västervik blev mönsterbildande. De krav som framfördes där – bättre livsmedelsförsörjning, fler ransoneringskort, högre löner och kortare arbetsdag – kom att upprepas i stad efter stad under de följande veckorna. I samtida rapporter beskrevs Västervik som startskottet för den landsomfattande vågen av demonstrationer.
Lyssna i mobilen till den intressanta podden om Hungerupproret 1917. Den handlar om en dramatisk tid i Sverige för mer än 100 år sedan.
Röde Frans och den lokala ledningen
En central gestalt i Västervik var Frans Johan Gustafsson, kallad ”Röde Frans”. Han lyckades vid flera tillfällen lugna folkmassan och få protesterna att övergå i organiserade förhandlingar. Det var han som föreslog att en kommitté skulle bildas – den så kallade 16‑aprilkommittén – som sedan förhandlade med myndigheterna om ransoneringskort och vedpriser. Kommittén blev en modell för liknande lokala organ runt om i landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar