Cykeltur till Stockholm från Bodafors

 

På cykel till Stockholm efter realexamen 1952

Följande berättelse om cykelturen har vuxit fram i samarbete med AI-verktyget Gemini.

Sommaren 1952 hade Tore och jag just tagit realexamen. Vi bestämde oss för att fira milstolpen genom att göra något vi aldrig tidigare hade prövat: att cykla hela vägen från Bodafors i Småland till Stockholm. Jag hade aldrig tidigare cyklat så långt, men vi planerade resan så att vi skulle hinna fram.

Med på färden hade vi ett litet tält att sova i, och under vägen övernattade vi i antingen tält eller lador. Vi hade också med oss ett stormkök med T-sprit för att laga mat. All utrustning, inklusive ett nyköpt regnskynke, fästes på pakethållaren. Men när vi efter sex mil kom fram till Sunhultsbrunn för att tälta upptäckte vi att regnskynket hade ramlat av längs vägen. Jag anmälde förlusten till den fjärdingsman – tidens motsvarighet till lokalpolis – som bodde längs vägen, men det var borta. Ganska så pinsamt, men som tur var hade vi – vad jag minns – fint väder under hela resan.

Efter ungefär 35 mil nådde vi Kolbäck. Där delade vi på oss för en stund: Tore fortsatte till Enköping för att besöka klasskamraten och grannen Peter Lignell, i väntan på att jag skulle komma efter. Själv stannade jag en vecka i Kyrkbyn hos Karl-Axel Ericsson. Eftersom höskörden hade börjat fick jag hjälpa till på gården. Jag var ju 17 år och tog i där det behövdes.

När veckan hade gått fortsatte jag och hämtade Tore, varefter vi tillsammans cyklade vidare mot Stockholm. Väl framme i huvudstaden stannade vi några dagar. Jag bodde troligen hos en äldre kusin, även om detaljerna kring login har bleknat. Naturligtvis hade vi bestämt träff med skolkamraten Erling Skog just på Smålandsgatan, och därefter var vi tre som följdes åt under Stockholmsbesöket.

En av höjdpunkterna var när vi gick på anrika restaurang Prinsen vid Norrmalmstorg. Det var första gången jag gick på restaurang utan vuxna i sällskapet. Jag kände inte till Prinsen i förväg, men vi kände att det fanns anledning att fira. Vilken lyx det kändes att som 17-åringar, nyss klara med realexamen, få uppleva detta! Efter några händelserika dagar i Stockholm cyklade Tore och jag till slut tillbaka till Bodafors.

Så här, flera decennier senare, minns jag inte exakt hur många dagar färden tog eller alla platser vi övernattade på. Men själva resan står klar i minnet: cykelfärden genom Sverige, nätterna i tält och lador, det förlorade regnskynket, uppehållet för höskörd i Kolbäck och dagarna i Stockholm där Erling anslöt till vårt sällskap. Det var sommaren 1952 – när realexamen var avklarad och Tore och jag genomförde en lång cykelresa som jag fortfarande minns.

Tyvärr kan jag inte delge denna berättelse till Tore för han dog för några år sedan.