Näringslivet i Bodafors på 1950-talet

 Näringslivet i Bodafors på 1950-talet

Om man jämför din beskrivning av Bodafors omkring 1950 med Bodafors på 2000-talet är svaret att merparten av de verksamheter som då fanns inte längre finns kvar i den formen. Utvecklingen följer samma mönster som i många svenska bruksorter och stationssamhällen.

Förr var Bodafors i hög grad självförsörjande på service. Nästan allt som invånarna behövde kunde köpas eller utföras på orten. Livsmedel, kläder, skor, möbler, järnvaror, bankärenden, post, sjukvård, hantverkstjänster och transporter fanns inom gång- eller cykelavstånd. I dag har mycket av denna handel koncentrerats till större orter som Nässjö, Eksjö och Jönköping, samtidigt som bilismen och näthandeln förändrat köpmönstren.

De sex speceributikerna har ersatts av ett fåtal livsmedelsbutiker. Charkuteributiker, ångbageri, sybehörsaffär, skobutik, ekiperingsaffär, uraffär, pappersaffär och lantmannaaffär har försvunnit. Postkontor och telefonstation har lagts ned eller ersatts av andra lösningar. Bankkontorens verksamhet har kraftigt minskat eller digitaliserats.

Även många av de traditionella hantverksyrkena har blivit färre. Sadelmakare, skräddare, hovslagare, tapetserare och skomakare är inte längre självklara inslag i ett mindre samhälle. Däremot finns fortfarande byggföretag, elektriker, VVS-företag, målerifirmor och andra serviceföretag, även om de ofta arbetar inom ett större geografiskt område än tidigare.

Järnvägen finns kvar och tågen stannar fortfarande i Bodafors, men järnvägens betydelse som arbetsgivare och transportnav är betydligt mindre än under mitten av 1900-talet. Busstrafiken finns också kvar, men i en annan omfattning och med andra resmönster.

Industrin har förändrats men inte försvunnit. Möbeltillverkningen som en gång gjorde Bodafors känt över hela landet har minskat kraftigt. Svenska Möbelfabrikerna är sedan länge historia, och den tid då orten hade flera stora möbelindustrier är förbi. Samtidigt finns fortfarande industriell verksamhet och företagande på orten, även om näringslivet är betydligt mer diversifierat än förr.

Sett till antalet verksamheter kan man uppskatta att bara en mindre del, kanske 10–20 procent av de verksamheter som fanns omkring 1950, fortfarande finns kvar i samma eller liknande form. Däremot har de ersatts av nya typer av verksamheter som var okända på 1950-talet: bilserviceanläggningar, moderna vård- och omsorgsverksamheter, IT-tjänster, e-handel, pendlarbaserade företag och olika kommunala funktioner.

Skillnaden kan sammanfattas så här:

Bodafors 1950: många små specialiserade butiker och lokala hantverkare, stark lokal självförsörjning.

Bodafors 2000-talet: färre butiker, större regionalt handelsutbud, fler resor till större orter, digitala tjänster och ett mindre men fortfarande levande lokalt näringsliv.

Det som kanske förändrats mest är inte befolkningstalet utan vardagen. En Bodaforsbo på 1950-talet kunde uträtta nästan alla sina ärenden inom samhället. En Bodaforsbo på 2000-talet är betydligt mer beroende av bil, regional handel och digitala tjänster. Det är sannolikt den största skillnaden mellan dåtidens och nutidens Bodafors.