Rondas historia

Rondas historia 

Omkring 6:e talet f.Kr. var det kelterna som bosatte sig i Ronda men då kallades staden för Arunda. Senare bosatte sig fenicierna i närheten och grundade Acinipo. Den nuvarande Ronda stod under romerskt välde och grundades under andra puniska kriget. År 713 föll Ronda till araberna och fick då namnet Hisn Ar-Rundah (Castle of Rundah) och blev huvudstad i Takurunna provinsen. Ronda blev sedan huvudstaden för ett litet kungarike som styrdes av Berber Banu Ifran. Härifrån härleds den islamiska arkitektoniska arvet. År 1485 avslutades den islamiska dominansen för att tas över av markisen av Cadiz. Då upprustades många av stadens gamla byggnader och anpassades efter kristna roller. Efter år 1492 under spanska inkvisitionen sades det att alla muslimer eller judar måste konvertera till kristendomen annars var de tvungna att lämna halvön utan sina tillhörigheter. Många valde då att öppet omvandla sig för att kunna behålla sina ägodelar och i hemlighet behöll de sin religion (dessa kallades Moriscos). De muslimer som endast konverterade öppet var tvungna att bära mössa och turban och de fick inte resa utan tillstånd. I och med detta var det många muslimer som sökte sig skydd till bergen, exempelvis till Ronda. 1566 under ledning av Filip II förbjöds det arabiska språket att talas eller skrivas och man höll dörrar öppna för att det inte skulle ske några muslimska fredagsböner. Det blev i ledning av Al- Fihrey uppror mot dessa regler. Detta ledde till att Phillip II ville utvisa alla Moriscos ur Ronda.

Under 1900 talet under den Napoleons invasion och sedan Peninsular kriget minskades invånarantalet från 15600 till 5000 under tre år. Gerillakrigare använde Ronda som bas. Under 1900 talet byggdes Rondas ekonomi främst på jordbruksverksamhet. Spanien påverkades även kraftigt av det Spanska inbördeskriget, då många av befolkningen emigrerade.