Paddorna på Glimmervägen

 Vår lokala väg kallades för cirka 30 års sedan 'Grodvägen'. Det berodde på att grodorna i mitten av april hade sin 'flyttningsväg' mellan ett kärr uppe i skogen och strandskogen nere vid Sjösaviken. Men det var 'inte 'grodor' utan 'paddor' som vandrade. 

Paddornas vårvandring är ett av de mest särpräglade beteendena i vår fauna. De tillbringar större delen av året uppe i skogen, där de hittar föda, skydd och lämpliga övervintringsplatser, men när vårnätterna blir fuktiga och tillräckligt milda triggas en stark, medfödd drift att återvända till just det vatten där de själva utvecklades som yngel. Denna hemortstrohet gör att de följer samma rutt år efter år, även om den råkar korsa en väg. Vandringen sker nästan alltid i skymning eller mörker eftersom paddor är känsliga för uttorkning, och därför kan en enda mild aprilafton plötsligt fylla en väg med långsamt vandrande djur. Väl framme i vattnet sker parningen snabbt: hanarna klamrar sig fast vid honorna, rommen läggs i långa gelésträngar och efter några dagar börjar de vuxna djuren vandra tillbaka upp i skogen igen.
Våra gamla grannar berättade att de brukade gå ut med hink och spade för att rädda så många paddor som möjligt.
Marita och jag råkade själva ut för paddvandringen en kväll när vi kom hem från dansen och tvingades stanna bilen. I strålkastarljuset såg vi paddorna på vägen, och jag kunde försiktigt peta ned dem i diket med foten.

Att vandringen vissa år helt verkar utebli är inte ovanligt och behöver inte betyda att paddorna försvunnit. Små förändringar i lekvattnet – vattennivå, igenväxning eller temperatur – kan få dem att välja en annan plats. Lika små förändringar i skogskärret där de övervintrar kan styra om rutten så att den inte längre korsar vägen. Dessutom vandrar paddor bara under fuktiga, milda kvällar, och om våren är torr eller kall kan vandringen ske mycket snabbt eller vid tidpunkter då ingen råkar se den. Populationen kan också gå i naturliga cykler med svaga år efter hårda vintrar eller torra somrar. Det är alltså fullt möjligt att paddorna funnits kvar hela tiden, men att deras vandring blivit mindre synlig, kortare eller förskjuten i tid.

*****