Berättelsen
om Jan Ottosson
Absolut, här kommer texten omformad i bloggformat,
med en berättande och personlig ton som passar en minnes- eller
kulturblogg.
Bastu-Jan – en folkhögskolebyggare med värme
Vissa människor sätter spår inte genom höga röster – utan
genom närvaro.
En sådan var Jan Ottosson.
Han var smålänningen som kom att bli en av folkhögskolans
verkliga profiler. Lärare. Rektor. Skolbyggare. Gymnastikdirektör. Och för
många: helt enkelt Bastu-Jan.
Småländsk envishet och nordisk bildning
Jan hade sin grund i Småland – i det lugn och den
uthållighet som så ofta präglar landskapet och människorna där.
Lärarutbildningen fick han i Växjö, där han lade den pedagogiska grunden.
Men han stannade inte där. Vidare studier i Danmark gav
honom nya perspektiv. Den danska folkhögskoleandan – med samtalet, det levande
ordet och den personliga utvecklingen i centrum – kom att följa honom genom
hela livet. För Jan var undervisning aldrig bara kunskapsöverföring. Det var
möte.
Åren på Tärna – skolan som livsform
Den skola som starkast förknippas med hans namn är Tärna
folkhögskola. Där verkade han under många år – först som lärare, senare som
rektor.
Han var inte en rektor som gömde sig bakom expeditionens
dörr. Han rörde sig bland deltagarna. Deltog i gymnastiken. Samtalade i
korridorerna. Satte sig i matsalen.
För honom var folkhögskolan en hel miljö – ett sammanhang
där bildning, gemenskap och vardagsliv flöt samman. Ordning och struktur var
viktiga, men ännu viktigare var andan. Och den skapades tillsammans.
Stensund och nya skolor
Under åren 1950–1954 verkade han även vid Stensunds
folkhögskola. Det var en tid då folkbildningen sökte nya vägar efter krigsåren,
och Jan bidrog med erfarenhet och idéer.
Men han nöjde sig inte med att förvalta. Han var också med
och startade flera nya folkhögskolor. Att starta en skola är mer än att öppna
dörrar – det är att formulera en tanke, samla människor kring den och ge den
liv. Där var han i sitt rätta element.
Gymnastikdirektören
Jan var utbildad gymnastikdirektör – en titel som i dag
nästan låter högtidlig. Men för honom handlade det inte om prestige. Det
handlade om hälsa.
Han såg kroppen som en självklar del av bildningen. Rörelse,
hållning, andning – allt hörde ihop med lärandet. Kunskap satt inte bara i
huvudet.
Bastu-Jan
Och så bastun.
Smeknamnet fick han för sitt starka engagemang för
bastubadets hälsosamma kraft. För Jan var bastun inte bara värme – den var
vila, rening och gemenskap.
Där suddades roller ut. Lärare och deltagare satt på samma
lavar. Samtalen blev friare. Tankarna klarare.
I dag talar vi om återhämtning och stresshantering. Jan
praktiserade det långt innan orden blev moderna.
En folkbildare av den gamla stammen
Jan Ottosson tillhörde den generation som såg folkbildningen
som ett kall. De byggde inte karriärer – de byggde miljöer.
Han förenade småländsk stadga med nordisk öppenhet.
Han förenade kropp och själ.
Han förenade värme och struktur.
Och kanske är det just därför han blev ihågkommen.
Inte bara som rektor.
Inte bara som gymnastikdirektör.
Utan som Bastu-Jan – mannen som visste att bildning
också behöver värme.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar