Pappa Pauls syskon med bibliska namn

 

Min fars syskon födda åren 1872 till 1892 hade alla bibliska namn: Helena, Elisabeth, Abraham, Maria, Ruth, David, Josef och Paul. Fadern var välbeställd målarmästare. Jag vet inte om familjen var strängt religiös. Men på den tiden var det väl näst intill tvång att gå i kyrkan på söndagarna. Hade man husförhör vid denna tid?

Copilot svarar:

Att din fars syskonskara, födda mellan 1872 och 1892, bar bibliska namn som Helena, Elisabeth, Abraham, Maria, Ruth, David, Josef och Paul är helt i linje med den namnkultur som dominerade i Sverige under denna tid. Bibliska namn var mycket vanliga i hela landet, oavsett om familjen var strängt religiös eller inte. Kyrkan hade ett starkt grepp om samhället, och dopet var den självklara namngivningsritualen. Prästen förde kyrkoböckerna, och namnen hämtades ofta ur Bibeln, psalmboken eller helgonkalendern. Det var därför naturligt att även välbeställda hantverkarfamiljer, som en målarmästare med gott anseende, valde sådana namn.

Under senare delen av 1800-talet var Sverige fortfarande ett lutherskt enhetssamhälle. Kyrkan var statskyrka, och kyrkobesök på söndagarna var i praktiken obligatoriska. Det fanns ett socialt tryck att visa sig i kyrkan, och prästen hade en central roll i både det religiösa och det civila livet. Även om en familj inte var personligt from eller strängt religiös, levde man i en kultur där kristna namn var norm.

Husförhör förekom fortfarande under denna period, men de var på väg att avvecklas. Husförhörsinstitutionen hade sin höjdpunkt under 1700-talet och första halvan av 1800-talet. Under 1870- och 1880-talen började den ersättas av mer allmän katekesundervisning och senare av folkskolan. I vissa församlingar hölls husförhör ända in på 1890-talet, men de var då ofta mer formella och mindre stränga än tidigare. Det är alltså fullt möjligt att din fars föräldrar och äldre syskon deltog i husförhör, åtminstone i någon form.

Att barnen fick bibliska namn behöver därför inte betyda att familjen var särskilt religiös. Det speglar snarare den allmänna kulturen i Sverige vid denna tid, där kyrkan var normgivande och där bibliska namn uppfattades som både respektabla och självklara.

*****