Ekkodalen

Ekkodalens geologisk historia

Ekkodalen i Almindingen är en del av Bornholms största sprickdalar. Bornholms urberg består av olika typer av granit och gnejs, som bildades för mellan 1 700 och 1 400 miljoner år sedan, under den geologiska perioden prekambrium.

Utvecklingen av Ekkodalen som sprickdal började under kambrium för 500 miljoner år sedan och har skett i flera faser. En av dessa var den kaledonska orogenesen (en bergskedjebildning), då sprickdalen och urberget rörde sig och förändrades.

1. För över 500 miljoner år sedan, i slutet av den geologiska tidsperioden prekambrium, uppstod en djup spricka i berggrunden.
2. Sprickan var så djup att flytande magma kunde tränga upp genom den.
3. Den flytande magman steg upp och fyllde sprickan. När magman svalnade omvandlades den till bergarten diabas.
4. Diabas är mjukare än granit, och därför eroderade diabasen snabbare än graniten. Det tog miljoner av år. Så uppstod en dal med branta granitväggar och diabas i botten.
5. Idag är diabasen täckt av ett lager mineraljord och mylla, och det vi ser i dalens botten är ängar och Læsåen. Men diabasen ligger som en grund under alltsammans. OBS den lilla blå bäcken!

Læsåen rinner nedanför branten.

I Ekkodalen växer en nästan 200 år gammal skyddad skog samt bland annat massor av liljekonvaljer kring pingst. De mycket branta klipporna längs Ekkodalens ena sida kallas “Styrtebakkerne” – eller ursprungligen “Stortebakkene”, vilket är ett gammalt bornholmskt uttryck för en brant, lodrät klippvägg.

🌿 Natur och landskap
Ekkodalen är en 70 meter bred sprickdal, det vill säga en spricka i grundberget, som har uppstått genom spänningar i undergrunden. Därefter har istidernas smältvatten sköljt bort mjukare bergarter, så att sprickan idag utgör en dal. Sprickdalens branta klippvägg ger ett bra eko vid Ørsteds Källa nära parkeringsplatsen. I dalens botten rinner Læsåen. Naturen i dalen betas av boskap för att hålla landskapet öppet. Ovanför den höga och branta klippan in mot skogen Almindingen växer en mer än 200 år gammal, fridlyst skog med vinterek. I Ekkodalens sydvästra ände ligger våtmarkerna Vallenskær, Vallensgårds Mose och Udkæret.

🏺 Kulturhistoria
Spåren efter de första bornholmarna har hittats omkring våtmarkerna. Det var renjägare som kom till Bornholm efter den senaste istiden, då Bornholm var landfast med den europeiska kontinenten. Då fanns här en stor insjö. Även under bondestenåldern fanns det liv omkring sjön. Det fanns boplatser längs strandkanten och på två öar, som idag heter Bøgeholm och Egeholm. Jordbruket spred sig under bronsåldern, då skogen ned mot våtmarkerna röjdes för att skapa åkermark. Under vikingatiden uppfördes Gamleborg på klipporna ovanför Ekkodalens nordöstra ände. Borgen har blivit tolkad som Bornholms huvudfästning på grund av läget i öns mitt. Gamleborg fanns kvar fram till omkring år 1150, då den ersattes av den mindre Lilleborg, som var lättare att försvara.

År 1800 hade det mesta av skogen försvunnit. Endast vinterekskogen vid kanten av Ekkodalen och omkring Christianshøj var bevarad. Därför beordrade kung Christian VII att skogen skulle återställas. Skogvaktaren Hans Rømer fick uppgiften, och det är hans förtjänst att Almindingen idag är skog. Rømer byggde sin skogvaktarbostad i Ekkodalen, där den fortfarande ligger.

*****