Kvinnlig rösträtt

 

Kvinnlig rösträtt

Jag hade ogifta starka kvinnor som släktningar: Mors mostrar och fars systrar.
De var alla välutbildade, några bodde tillsammans och 3 av mina fastrar drev alkoholisthem för kvinnor. Tiden är runt 1919. Varför gifter de sig inte?

Det handlar inte om ”romantik” utan om lagar, ekonomi och yrkesvillkor.

Varför gifte sig många yrkeskvinnor inte (ca 1900–1920)?

1. Gifta kvinnor var omyndiga (fram till 1921)

• En gift kvinna stod under mannens förmyndarskap.
• Hon kunde inte själv teckna avtal, ta lån eller råda över sin lön.
• Ogifta kvinnor över 25 år var myndiga och självständiga.

2. Många yrken förbjöd gifta kvinnor att arbeta

• ”Gift kvinnas avsked” var vanligt i skola, sjukvård, socialvård och statliga tjänster.
• En kvinna som gifte sig kunde tvingas lämna sin tjänst omedelbart.

3. Socialt arbete och vårdyrken krävde självständighet

• Föreståndarinnor, sjuksköterskor, lärarinnor och socialarbetare behövde full kontroll över tid, ekonomi och beslut.
• Äktenskap sågs som oförenligt med yrkesansvar.

4. Kvinnokollektiv var en etablerad livsform

• Ogifta yrkeskvinnor bodde ofta tillsammans av praktiska och ekonomiska skäl.
• Det gav trygghet, delade kostnader och social gemenskap.

5. Ekonomisk självständighet som ogift

• En ogift kvinna behöll hela sin lön och bestämde själv över sin ekonomi.
• Giftermål innebar ekonomiskt beroende av maken.

6. Demografiska effekter efter första världskriget

• Underskott av män i vissa åldersgrupper påverkade äktenskapsmönstren.
• Påverkan fanns, men var mindre viktig än lagar och yrkesvillkor.

Kärnförklaring:
Att förbli ogift var det enda sättet för en utbildad kvinna att behålla sin myndighet, sitt arbete och sin ekonomiska självständighet.

Avslutande kommentar
Reformen om kvinnlig rösträtt förändrade snabbt kvinnors ställning i samhället. Besluten 1918–1919 gav kvinnor politiska rättigheter, och från 1921 deltog de i valen på samma villkor som män. Samtidigt började lagar och yrkesregler ändras så att kvinnor kunde vara myndiga, arbeta i fler yrken och själva bestämma över sin ekonomi. Teckningen från 1918 visar hur frågan engagerade även i mindre orter och hur kvinnor i många familjer deltog aktivt i opinionsbildningen inför riksdagens beslut.

*****

Brännvinsmått

 

Arvegods från Kyrkbyns bränneriet 

När arvet efter Dagmars föräldrar delades fick Dagmar hälften av brännvinsmåtten. Detta är alltså bara hälften av bränneriets mått.

Copilot fick bilder av kannorna och analyserade stämplar och utseende. Detta är ett utdrag av svaret:
Samlingen består av fem kopparkannor med stämplade kronor, kontrollerade enligt äldre svensk måttlagstiftning. Den näst största rymmer exakt 1,23 liter, vilket motsvarar ett svenskt stop enligt 1739 års måttsystem. Kröningen – fyra kronor i rad och en femte längre ned – visar att kannan godkänts som handelsmått år 1811. Märkningen "MW" kan avse kontrollant eller tillverkare. Kröningen är placerad precis under volymkanten, vilket förhindrar fusk: slipas kannan ned, försvinner stämplarna.

De övriga kannorna är av varierande storlek och tycks följa ett systematiskt volymintervall, troligen använt i bränneriverksamhet för dosering eller försäljning. Samtliga är tillverkade i koppar, med tydliga tecken på praktisk användning. Stämplarna visar att de varit i bruk under statlig kontroll, vilket gör dem till juridiska instrument snarare än enbart hushållsföremål.

Utöver måttkannorna ingår två omärkta kärl:

• Vattenflaskan är slät och saknar stämplar. Den har praktisk form och kan ha använts för transport eller förvaring av vätska, men inte som kontrollmått.
• Den trefotade vattenkokaren är handgjord med nitar. Den saknar märkning men är tydligt konstruerad för uppvärmning över eld, troligen i hushåll eller verkstad.

Tillsammans utgör föremålen ett konkret exempel på äldre svensk måttkultur, där precision och kontroll var centralt. Samlingen har både tekniskt och kulturhistoriskt värde.

*****