Bondetåget

 

Varför gick August Ericsson med i Bondetåget?

När godsägaren August Ericsson reste till Stockholm för att delta i Bondetåget den 6 februari 1914 gjorde han det sannolikt främst för att stödja kravet på ett starkare svenskt försvar. Det var också den fråga som officiellt stod i centrum för manifestationen. Många lantbrukare, bönder och godsägare upplevde att den liberala regeringen under Karl Staaff inte tog den försämrade säkerhetssituationen i Europa på tillräckligt stort allvar. De ansåg att armén och flottan behövde stärkas och att försvarsanslagen måste öka.

Samtidigt speglade Bondetåget djupare strömningar i samhället. Sverige befann sig i en tid av snabb förändring. Industrialiseringen hade skapat nya sociala grupper, arbetarrörelsen växte och kraven på ökad demokrati blev allt starkare. För många på landsbygden väckte utvecklingen både förhoppningar och oro. Försvaret blev därför mer än bara en militär fråga; det kom att symbolisera nationell sammanhållning, ordning och ansvar för landets framtid.

Deltagarna reste inte till Stockholm för att kräva förändringar av statsskicket. Bondetågets uttalade mål var att påverka försvarspolitiken.

Men genom att tåget riktade sig direkt till kung Gustaf V och genom att kungen i sitt borggårdstal öppet stödde deras sak fick händelsen en betydelse som sträckte sig långt utanför försvarsfrågan. Plötsligt väcktes frågan om vilken roll kungen skulle ha i politiken och hur långt hans inflytande egentligen sträckte sig.

På kort sikt framstod dagen som en framgång för både kungen och Bondetågets deltagare. Regeringen Staaff avgick och försvarsfrågan fick ökad tyngd. På längre sikt blev följderna dock annorlunda. Borggårdskrisen bidrog till den debatt som några år senare ledde fram till parlamentarismens definitiva genombrott. När världskriget, livsmedelskrisen och de politiska oroligheterna kulminerade 1917 blev det i stället riksdagen som stärkte sin ställning på kungamaktens bekostnad.

För August Ericsson och de andra deltagarna var detta naturligtvis omöjligt att förutse. När de samlades framför Stockholms slott såg de sig inte som aktörer i en konstitutionell maktkamp utan som medborgare som ville värna landets säkerhet. I efterhand kan man ändå se att Bondetåget blev mer än en försvarsdemonstration. Det blev en historisk brytpunkt där det äldre Sverige, med kungen som en aktiv politisk kraft, mötte det nya Sverige som några år senare skulle präglas av parlamentarism, allmän rösträtt och demokratiskt folkstyre.

Spanska sjukan i Sverige 1918–1920

 

Spanska sjukan i Sverige 1918–1920

ChatGPT-s sammanfattning

Spanska sjukan 1918–1920 – 

en pandemi som drabbade Sverige hårt

Spanska sjukan var en av de mest omfattande pandemierna i modern historia. Den orsakades av ett influensavirus av typen A (H1N1) och spreds över världen under åren 1918–1920. Pandemin sammanföll med första världskrigets slut och fick mycket stora konsekvenser för befolkningen, även i det då relativt fattiga Sverige.

Trots namnet hade sjukdomen inte sitt ursprung i Spanien. Benämningen uppstod eftersom den spanska pressen, som inte var lika hårt censurerad som pressen i de krigförande länderna, tidigt rapporterade öppet om sjukdomsutbrottet. Därmed kom Spanien felaktigt att förknippas med pandemins ursprung.

Ett snabbt sjukdomsförlopp

Influensan började spridas internationellt under våren 1918. Under hösten samma år kom en betydligt allvarligare våg som drabbade stora delar av världen. Sjukdomen spreds snabbt genom människors resor, militära transporter och den ökade rörligheten i samhället.

Det som gjorde spanska sjukan särskilt skrämmande var att även unga och tidigare friska människor kunde bli svårt sjuka och dö. Detta skilde sig från många vanliga influensaepidemier, där framför allt äldre och personer med nedsatt hälsa löper störst risk.

Sjukdomen kunde utvecklas mycket snabbt. Den började ofta med feber, huvudvärk, muskelvärk och stark sjukdomskänsla. I svåra fall tillstötte lunginflammation, ibland med ett snabbt och dödligt förlopp.

Sverige drabbades hårt

Sverige hade vid denna tid omkring 5,8 miljoner invånare. Spanska sjukan nådde landet sommaren 1918 och spreds sedan över nästan hela landet.

Den värsta perioden inföll under hösten 1918, men nya sjukdomsvågor förekom även under 1919 och 1920.

Särskilt hårt drabbades vissa mindre samhällen och orter där sjukdomen snabbt kunde spridas mellan människor. Norrland och delar av inlandet hade betydande dödlighet. Även större städer som Stockholm, Göteborg och Malmö drabbades svårt.

I vissa orter blev situationen så allvarlig att en stor del av befolkningen insjuknade under en kort period. Sjukvården överbelastades, läkare och sjuksköterskor räckte inte till och även de som skulle vårda de sjuka kunde själva bli smittade.

Sjukdomen fick också konsekvenser för samhällslivet. Skolor och arbetsplatser fick stänga eller begränsa verksamheten när många var sjuka. Begravningarna blev fler än vad den ordinarie organisationen klarade av.

Varför drabbades vissa orter särskilt hårt?

Det fanns flera förklaringar till att dödligheten varierade mellan olika delar av landet.

• Befolkningens åldersstruktur: Unga vuxna drabbades ovanligt hårt.
• Bostadsförhållanden: Trångboddhet gjorde det lättare för smittan att spridas.
• Samhällets geografiska läge: Tät trafik och resande kunde bidra till snabb smittspridning.
• Tillgång till sjukvård: På landsbygden och i avlägsna samhällen kunde det vara långt till läkare och sjukhus.
• Befolkningens allmänna hälsa: Undernäring och andra sjukdomar kunde förvärra följderna.

I Sverige beräknas omkring 37 000 människor ha avlidit i spanska sjukan, även om olika uppskattningar förekommer. Globalt brukar antalet döda uppskattas till minst 50 miljoner, men högre beräkningar har också förekommit.

Hur kunde pandemin bekämpas?

År 1918 saknade man kunskap om influensavirusets exakta natur. Det var först 1933 som influensaviruset kunde isoleras. Något vaccin mot spanska sjukan fanns alltså inte.

Sjukvårdens möjligheter att behandla de svårast sjuka var begränsade. Antibiotika mot bakterieinfektioner hade ännu inte kommit i bruk. Därför kunde man inte behandla de lunginflammationer som ofta följde på influensan på det sätt som är möjligt i dag.

Myndigheterna försökte begränsa smittspridningen genom bland annat isolering av sjuka, hygienåtgärder och begränsningar av offentliga sammankomster. Men möjligheterna att påverka pandemins förlopp var små.

Så småningom avtog sjukdomen. Under 1920 hade pandemin i huvudsak klingat av.

En historisk jämförelse med vår egen tid

Spanska sjukan och covid-19-pandemin, som började spridas i slutet av 2019, har flera gemensamma drag. Båda var världsomfattande pandemier orsakade av nya virus, och båda visade hur snabbt en smittsam sjukdom kan spridas mellan länder och kontinenter.

Men skillnaderna är också betydande. År 1918 saknades den medicinska kunskap, diagnostik och sjukvårdsteknik som finns i dag. Det fanns varken intensivvård av modern typ, antibiotika mot sekundära bakterieinfektioner eller möjlighet att snabbt utveckla och distribuera vaccin.

Under covid-19-pandemin kunde forskare på kort tid utveckla effektiva vacciner. Samhället hade också helt andra möjligheter att följa smittspridningen och informera befolkningen.

En annan skillnad var vilka åldersgrupper som drabbades hårdast. Spanska sjukan hade en ovanligt hög dödlighet bland unga vuxna, medan covid-19 framför allt innebar en stor risk för äldre och personer med underliggande sjukdomar.

Två pandemier – två olika samhällen

Spanska sjukan och covid-19 visar att mänskligheten fortfarande är sårbar inför nya infektionssjukdomar. Men de visar också hur mycket medicinsk forskning, sjukvård och samhällsorganisation har utvecklats under det senaste århundradet.

År 1918 kunde en ung människa insjukna och dö inom några dagar utan att sjukvården hade särskilt mycket att erbjuda. Hundra år senare kunde en ny pandemi mötas med avancerad diagnostik, intensivvård och vaccin.

Det är kanske den viktigaste historiska lärdomen: Virusen har inte försvunnit, men människans möjligheter att förstå och bekämpa dem har förändrats dramatiskt.

Några länkar

Spanska sjukan 100 år: Vad kan vi lära av historiens värsta influensa? 29 januari 2018 - Vetenskapsradion | Sveriges Radio

Dödens vinter i Lappmarken | slakthistoria.se

Östersunds historia - Östersund.se

En viktig omständighet var att Östersund var en militär- och järnvägsstad. Där fanns två regementen och många människor vistades tillsammans i trånga utrymmen. Det underlättade smittspridningen.

Jämtlands län hade omkring 800 dödsfall per 100 000 invånare under 1918, vilket var den högsta länssiffran i Sverige.

Västerås – ett militärt utbrott med många döda

I september 1918 samlades 2 357 personer vid Västmanlands infanteriregemente i Västerås för repövningar.

Smittan kom in i förläggningen och spreds snabbt. Regementets sjukhus blev snart överfullt. Inom kort avled 80 personer.

Händelsen blev så uppmärksammad att en tidning beskrev Västerås som en stad som förvandlats till ett bårhus.

Under 1918–1919 dog omkring 250 personer i Västerås med spanska sjukan som dödsorsak.

Stockholm – skolor och tätbefolkade bostadsområden

Även Stockholm drabbades hårt. Den första vågen kom redan i slutet av juli 1918, men det var under hösten som sjukdomen blev särskilt omfattande.

Stadens folkskolor drabbades kraftigt. När många barn och lärare insjuknade blev det svårt att hålla verksamheten igång.

Stockholm hade också den tidens typiska storstadsproblem: trångboddhet, stora sociala skillnader och många människor som dagligen möttes i kollektivtrafik, på arbetsplatser och i offentliga lokaler.

Norrland och Dalarna i stort

Det var framför allt inlandet i norra Sverige som hade en hög dödlighet. Även delar av Dalarna drabbades svårt.

Det finns en geografisk förklaring som är värd att uppmärksamma. Smittan nådde inte alla avlägsna samhällen samtidigt. När den slutligen kom till vissa isolerade bygder kunde en stor del av befolkningen sakna tidigare immunitet.

Detta bidrog sannolikt till de mycket höga dödstalen på vissa håll.

4. Hur många dog i Sverige?

Uppgifterna varierar något beroende på vilken tidsperiod och vilka dödsorsaker man räknar med.

SCB:s historiska statistik redovisar 34 374 dödsfall under den period då epidemin uppträdde som farsot, från andra halvåret 1918 till första halvåret 1919.

Räknar man hela perioden 1918–1920 brukar siffran anges till omkring 37 573 döda.

Med en befolkning på knappt sex miljoner motsvarar det ungefär 0,6 procent av Sveriges befolkning.

Det är en mycket hög dödlighet för en enda pandemi. SCB beskriver epidemin som den dödligaste i Sverige sedan smittkoppsepidemin 1779.

Det är intressant att jämföra de båda pandemierna.
De hade flera gemensamma drag, men också mycket stora skillnader.

Faktor	Spanska sjukan	Covid-19
Tid i Sverige	1918–1920	2020–2022
Virus	Influensa A, H1N1	Coronavirus, SARS-CoV-2
Smittväg	Främst luftvägar	Främst luftvägar
Särskilt utsatta	Unga vuxna 20–40 år	Äldre, särskilt över 70 år
Vaccin	Saknades	Utvecklades snabbt
Behandling	Mycket begränsad	Syrgas, intensivvård och läkemedel
Svenska dödsfall	Cirka 37 600	Drygt 16 500 redan i maj 2022

Observera att dödssiffrorna bygger på olika långa perioder och delvis olika sätt att registrera dödsorsaken. De är därför inte helt jämförbara.

Svenska Militära minnesmärken+2

Skillnaden i vilka människor som dog

Detta är kanske den mest slående skillnaden.

Spanska sjukan hade en ovanligt hög dödlighet bland unga vuxna. Många av de drabbade var tidigare fullt friska människor i 20–40-årsåldern. Även barn och äldre dog, men den ovanliga överrepresentationen av unga vuxna gjorde pandemin särskilt tragisk.

Covid-19 hade däremot en mycket tydlig åldersprofil. De allra flesta som dog var äldre människor, ofta med bakomliggande sjukdomar.

Under 2020 var nio av tio avlidna med covid-19 över 70 år. Under 2022 var medelåldern bland de rapporterat avlidna 82 år.

Skillnaden i sjukvårdens möjligheter

År 1918 hade läkarna nästan inga möjligheter att påverka själva sjukdomsförloppet.

• Inget influensavaccin fanns.
• Antibiotika var ännu inte upptäckt för medicinsk behandling.
• Intensivvård och modern andningshjälp saknades.
• Kunskapen om virus och smittspridning var begränsad.

Under covid-pandemin hade sjukvården helt andra möjligheter.

Vacciner utvecklades på mycket kort tid och började användas i Sverige i slutet av december 2020. Det fanns också intensivvård, syrgasbehandling och läkemedel som kunde förbättra behandlingen av svårt sjuka.

Skillnaden i samhällets reaktion

Även här är skillnaderna stora.

År 1918 var samhället fortfarande präglat av första världskriget. Det fanns inga moderna kommunikationsmedel och informationen spreds genom tidningar och muntliga meddelanden.

Under covid-pandemin kunde myndigheterna kommunicera med hela befolkningen genom television, radio, internet och mobiltelefoner.

Sverige införde bland annat:

• Begränsningar av offentliga sammankomster.
• Rekommendationer om avstånd och att undvika folksamlingar.
• Distansundervisning och hemarbete.
• Vaccinationsprogram i stor skala.
• Tillfälliga besöksförbud på äldreboenden.

Det är också värt att nämna att Sverige valde en delvis annorlunda strategi än många andra länder. Under stora delar av pandemin byggde åtgärderna på rekommendationer och frivillighet, även om vissa bindande restriktioner infördes.

Överdödligheten under covid-pandemin

Ett intressant mått är överdödligheten, det vill säga hur många fler som dog än vad man normalt hade förväntat sig.

SCB har undersökt perioden 2020–2022 och kommit fram till att Sveriges överdödlighet låg mellan drygt fyra och sju procent, beroende på vilken beräkningsmetod som används.

Sverige tillhörde därmed de europeiska länder som hade lägst överdödlighet under perioden, tillsammans med övriga nordiska länder.

Statistikmyndigheten SCB+1

6. Vad kan vi lära av de båda pandemierna?

Det finns en viktig gemensam erfarenhet: Ett nytt smittsamt virus kan på kort tid förändra hela samhället.

Men det finns också en avgörande skillnad mellan 1918 och 2020.

År 1918 stod läkarvetenskapen i stort sett maktlös inför en sjukdom som kunde döda unga och friska människor inom några dagar. År 2020 hade vetenskapen helt andra verktyg. Genom internationellt samarbete kunde man snabbt identifiera viruset, utveckla vaccin och förbättra behandlingsmetoderna.

Det betyder inte att covid-pandemin var lindrig. Den medförde stort mänskligt lidande, många dödsfall och långvariga samhällskonsekvenser. Men den medicinska utvecklingen under det dryga sekel som skiljer pandemierna åt är anmärkningsvärd.

En historisk detalj som jag tycker är särskilt intressant: Arjeplog drabbades av en mycket svår våg av spanska sjukan först i början av 1920. Medan pandemin hade klingat av på många andra håll i Sverige fick alltså en liten, avlägsen inlandskommun uppleva en katastrof när omvärlden redan hade börjat återgå till det normala.

Det visar att en pandemi inte nödvändigtvis drabbar alla platser samtidigt – och att geografiskt avlägsna samhällen kan drabbas hårdast när smittan väl når fram.

Källor för vidare läsning

Här finns några särskilt användbara svenska källor:

1. SCB – Spanska sjukan och döden för 100 år sedan. Historisk statistik och dödlighet.
2. Kulturarv Västmanland – När Västerås drabbades av spanska sjukan. Intressant lokalhistorik.
3. Stockholmskällan – Spanska sjukan 1918–1920. Om sjukdomens spridning i Stockholm.
4. Karolinska Institutet – Vem dog i spanska sjukan?. Medicinhistorisk genomgång.

Min slutsats: Spanska sjukan och covid-19 visar två mycket olika stadier i mänsklighetens kamp mot smittsamma sjukdomar. Det är svårt att föreställa sig hur utsatt en befolkning var 1918, när det saknades både effektiva läkemedel och vaccin. Hundra år senare hade vetenskapen gjort enorma framsteg – men covid-19 visade samtidigt att vi fortfarande är sårbara för nya pandemier.

Hungerupproren 1917 -1918

I Västervik startade 1917 års oroligheter

Den 16 april 1917 lade nästan alla arbetare i Västervik ned arbetet vid lunchtid och tågade till stadens myndigheter för att protestera mot dyrtiden, livsmedelsbristen och den bristande tillgången på ransoneringskort. Det var en tid då potatis, bröd och ved var hårt ransonerade, och missnöjet hade byggts upp under lång tid. Demonstrationen var i grunden fredlig, men stämningen var spänd och hotfull. En brödbutik stormades, och även saluhallen trängdes det in i innan polisen ingrep.
Det avgörande var att protesterna i Västervik blev mönsterbildande. De krav som framfördes där – bättre livsmedelsförsörjning, fler ransoneringskort, högre löner och kortare arbetsdag – kom att upprepas i stad efter stad under de följande veckorna. I samtida rapporter beskrevs Västervik som startskottet för den landsomfattande vågen av demonstrationer.

Lyssna i mobilen till den intressanta podden om Hungerupproret 1917. Den handlar om en dramatisk tid i Sverige för mer än 100 år sedan.

Röde Frans och den lokala ledningen
En central gestalt i Västervik var Frans Johan Gustafsson, kallad ”Röde Frans”. Han lyckades vid flera tillfällen lugna folkmassan och få protesterna att övergå i organiserade förhandlingar. Det var han som föreslog att en kommitté skulle bildas – den så kallade 16‑aprilkommittén – som sedan förhandlade med myndigheterna om ransoneringskort och vedpriser. Kommittén blev en modell för liknande lokala organ runt om i landet.

Den svenska revolutionen

 

Den svenska revolutionen 

Den svenska revolutionen 1917–1919 var ingen isolerad händelse

När den svenska revolutionskrisen 1917–1919 beskrivs framställs den ofta som en följd av första världskrigets umbäranden, livsmedelsbrist och inspirationen från den ryska revolutionen. Det ligger mycket i den bilden, men utvecklingen hade djupare rötter än så. Händelserna mellan 1917 och 1919 kan snarare ses som kulmen på en maktkamp som hade pågått under lång tid och som blev tydlig redan före krigsutbrottet.

Ett viktigt förspel var Bondetåget i februari 1914. Tusentals bönder samlades i Stockholm för att stödja en starkare försvarspolitik, och kung Gustaf V höll sitt uppmärksammade borggårdstal. Talet ledde till en konstitutionell kris eftersom kungen öppet tog ställning i en politisk fråga utan regeringens stöd. Den liberale statsministern Karl Staaff avgick, och många uppfattade det som att kungamakten och den konservativa högern tillfälligt hade stärkt sin ställning på den folkvalda riksdagens bekostnad.

Under ytan fanns därmed en olöst konflikt om vem som egentligen skulle styra landet. Frågan handlade inte bara om försvaret utan också om demokratins framtid. Rösträtten var fortfarande begränsad, och stora grupper saknade politiskt inflytande. Motsättningarna mellan samhällsklasserna var betydande och förstärktes av den snabba industrialiseringen.

När första världskriget bröt ut samma år förändrades läget ytterligare. Sverige höll sig utanför kriget men drabbades ändå av livsmedelsbrist, stigande priser och växande social oro. Missnöjet ökade år för år. Våren 1917 förekom hungerdemonstrationer och protester på många håll i landet. Människor köade för mat, samtidigt som förtroendet för de styrande försvagades. Samma år skakades Europa av den ryska revolutionen, vilket väckte både förhoppningar och farhågor. För arbetarrörelsen visade händelserna i Ryssland att gamla samhällsordningar kunde störtas. För överklassen blev de en varning om vad som kunde hända om reformer uteblev.

Samtidigt drabbades världen av spanska sjukan. Pandemin bidrog till att ytterligare belasta ett redan hårt prövat samhälle. Sjukdom, död och osäkerhet förstärkte känslan av att den gamla ordningen inte längre fungerade som tidigare. Även om pandemin inte var en direkt politisk kraft blev den en del av den allmänna krisupplevelse som präglade tiden.

Mot denna bakgrund framstår åren 1917–1919 inte som en isolerad revolutionär episod utan som slutskedet i en längre utveckling. Bondetåget och borggårdstalet 1914 visade att de politiska motsättningarna var djupa. Krigsåren förvärrade de sociala problemen. Hungerdemonstrationerna visade att missnöjet nått breda folklager. Den ryska revolutionen skapade både inspiration och rädsla. Spanska sjukan förstärkte känslan av samhällelig kris. Tillsammans bildade dessa händelser en kedja av orsaker och verkningar som förändrade det politiska landskapet.

När allmän och lika rösträtt slutligen beslutades 1918–1919 var det därför inte resultatet av en enskild händelse. Reformerna växte fram ur flera års konflikter, kriser och kompromisser. Det nya statsskicket föddes inte ur en plötslig revolution utan ur ett långvarigt tryck på det gamla systemet. Den svenska demokratins genombrott kan därför bäst förstås som slutpunkten på en process där händelserna 1914, krigsåren, hungerkrisen, revolutionerna i Europa och pandemin alla spelade sin roll.

Historien handlar sällan om en enda orsak. I Sveriges fall var det samspelet mellan politiska konflikter, social oro och internationella händelser som öppnade vägen för det parlamentariska genombrottet. Sett i det perspektivet framstår Bondetåget 1914 mycket riktigt som ett spöke under ytan, en tidig signal om de krafter som några år senare skulle omforma det svenska samhället.

Barnaga

 Barnaga i Sverige under 1940-talet

Jag skrev till Copilot och berättade om 'risbastun' i min barndom och bad om en kommentar. Detta är svaret.

För att förstå dina minnen behöver man sätta in dem i sin tids uppfattningar om barnuppfostran. Det är viktigt att skilja mellan vad som var tillåtet enligt lagen, vad som ansågs normalt i samhället och vad enskilda familjer faktiskt tillämpade.

Barnaga – en accepterad uppfostringsmetod

Under 1940-talet var kroppslig bestraffning fortfarande en accepterad del av barnuppfostran i många svenska familjer. Att ge barn stryk när de hade varit olydiga eller gjort något som föräldrarna ansåg allvarligt betraktades inte automatiskt som misshandel. Det kallades aga och sågs av många vuxna som ett sätt att lära barn veta hut, visa respekt och förstå skillnaden mellan rätt och fel.

Det fanns en lång tradition bakom denna syn. Barn skulle lyda sina föräldrar, och föräldrarna ansågs ha både rätt och skyldighet att fostra sina barn. Kroppslig bestraffning var därför något som många vuxna själva hade upplevt under sin uppväxt och som de förde vidare till nästa generation.

Det betyder inte att alla föräldrar använde aga eller att metoden var oomstridd. Redan under 1930-talet hade läkare, psykologer och pedagoger börjat ifrågasätta kroppslig bestraffning. Under 1940-talet växte kritiken, även om den ännu inte hade fått något större genomslag i vanliga familjers vardag.

När den nya föräldrabalken antogs 1949 markerades en förändrad inställning. Kroppsaga borde undvikas, men föräldrarna hade fortfarande ett visst lagligt utrymme att använda kroppsliga tillrättavisningar. Det var först 1966 som föräldrars uttryckliga rätt att aga sina barn togs bort ur lagstiftningen.

Förbudet mot barnaga i hemmen kom slutligen 1979. Sverige blev då det första landet i världen att införa ett uttryckligt förbud mot kroppslig bestraffning av barn. Skolagan hade förbjudits redan 1958.

Dina minnen av risbastu är alltså inte något som var unikt för din familj. De hör hemma i en tid då många vuxna betraktade fysisk bestraffning som ett legitimt uppfostringsmedel. Men att en metod var vanlig och accepterad betyder naturligtvis inte att den var bra för barnen.

Pappas fråga – en tidspräglad syn på uppfostran

Jag tycker att den sista repliken förtjänar en särskild kommentar. Pappas fråga var: ”Har du farit illa av det?”

Den uttrycker en ganska vanlig föreställning hos den generation föräldrar som själva hade vuxit upp med aga. Om barnet inte hade fått några bestående fysiska skador och senare blivit en välfungerande vuxen, kunde föräldrarna dra slutsatsen att uppfostringsmetoden hade fungerat.

Men frågan innehåller också en intressant skillnad mellan två sätt att se på saken:

• Pappa bedömde uppfostran utifrån resultatet: Hade pojken blivit en bra människa?
• Vi bedömer i dag också själva metoden: Var det rimligt att använda smärta och rädsla för att få ett barn att lyda?

Det är inte säkert att pappa någonsin riktigt förstod varför du ifrågasatte metoden. Han kanske uppfattade sin egen handling som en del av föräldraansvaret, inte som något han behövde försvara.

När jag ser tillbaka på barndomen så minns jag nu inget specifikt tillfälle då pappa slog mig med björkriset. Jag tror inte att det hände så ofta och att det var normalt. Jag hyste aldrigt något agg mot pappa för detta.

 

Varför blommar julrosen på vintern?

Julrosen (Helleborus niger) är en flerårig växt som har anpassat sig till att blomma under den kalla årstiden. Den kan blomma när många andra trädgårdsväxter fortfarande befinner sig i vintervila.

Det svenska namnet julros syftar framför allt på den vita arten, som i gynnsamt klimat kan blomma kring jul. I södra Sverige är det inte ovanligt, men längre norrut kan blomningen komma senare. En mild vinter kan tidigarelägga den.

Julrosen är alltså ett exempel på att naturens blomningskalender inte alltid följer våra föreställningar om årstiderna!

Vill du ha en julros i trädgården bör du placera den halvskuggigt, gärna i näringsrik och väldränerad jord. Den trivs bäst när den får stå kvar på samma plats under många år.

En ärrad hand – långt ifrån ärorik, men lärorik

 

En ärrad hand – långt ifrån ärorik, men lärorik

På långfredagen den 20 april 1962 hade jag med några tonåringar från Frisksportklubben Framåt åkt för en hajk iAlmesåkra, cirka nio kilometer från Bodafors. Några av ungdomarna åkte med mig i bilen, medan andra fick skjuts av en förälder.

Jag hade i förväg rekognoscerat en plats där det fanns massaved, som kunde användas för att bygga ett vindskydd. Efter en vandring genom skogen började ungdomarna med bygget, medan jag själv högg ved. När jag skulle klyva en vedklabb höll jag den med vänster hand. Olyckligtvis fastnade yxskaftet i en gren, vilket fick yxan att ändra riktning. Hugget träffade vänstra tummen och orsakade en mycket allvarlig skada.

Jag visste att scoutgården Sjöbo låg några hundra meter bort genom skogen. Tillsammans med ungdomarna tog jag mig dit så snabbt som möjligt. Inne i en av stugorna pågick någon form av scoututbildning, och en av ledarna lade om handen med ett första förband. Därefter fick jag sitta på verandan med armen i högläge innan jag kördes till lasarettet i Nässjö.

Resan till sjukhuset gick på tjälskadade vägar, men efter ungefär två mil nådde vi fram. Där syddes såret ihop, och jag blev kvar över natten för observation.

Vad som hände med hajken vet jag faktiskt inte. Den avbröts naturligtvis, och sannolikt kontaktades föräldrarna som hämtade ungdomarna. Det bör också påminnas om att mobiltelefoner ännu inte existerade. Hur min bil och all min utrustning kom tillbaka till Bodafors har jag heller inget minne av. Jag hyrde då en 2-rumslägenhet ovanpå en villa i Landsbro, där jag jobbade som biträdande driftsingenjör på Borohus. 

På hösten kallades jag till extremitetskirurgiska kliniken på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Vid undersökningen konstaterades att den skadade senan hade dragit ihop sig. Vid operationen öppnades tummen och senans båda ändar skarvades samman. Efter två nätters sjukhusvistelse kunde jag köra hem igen.

Handen bär fortfarande spår av dessa händelser. Det röda strecket på bilden markerar yxhugget från 1962. Det blå strecket visar operationsärret efter ingreppet på Sahlgrenska.

Även de övriga ärren har sina egna historier. Den gula markeringen visar en skada som uppstod under en skidsemester i Härjedalen 1984 tillsammans med Birgitta och pojkarna. Jag halkade omkull och skidans stålkant skar ett sår över handleden. Såret var så djupt att det fick sys med tre stygn på sjukhuset i Sveg.

Den något ovanliga formen på tummen är dock ännu äldre. Den härrör från en olycka 1952, då tummen fastnade i fläkten till en elmotor på min fars fabrik.

Handen har alltså samlat sina märken under många år. Inget av ärren är särskilt ärofullt, men vart och ett av dem berättar en liten del av livets historia.

Efterskrift:

Kanske 60 år senare träffade Marita och jag av en man som påstod sig ha träffat mig många år tidigare. Mötet ägde rum på Sjöbo scoutgård, där han ledde en friluftskurs för några scouter från Nässjö.
Han berättade att jag en gång plötsligt hade kommit in i lokalen med en skadad tumme. Han tog hand om skadan och lade ett första förband.
Ungdomarna, som just hade gått igenom ett kursmoment om hur man behandlar knivskador som kan uppstå när man späntar stickor till lägerelden, trodde att det hela var en iscensatt fortsättning på dagens undervisning.

Tablå!