Gustav Vasa vid Kolsundet över till Selaön

I april 2023 var vi på väg till Uppsala och åkte då på bron över Kolsundet till Selaön, som är Mälarens största ö (105 km²). I slutet av november 1520 kommer Gustav Eriksson Vasa från Lübeck via Stensöudde utanför Kalmar och Mariefred ridande på sin häst tillsammans med en dräng - "gubben i Tranevik" - fram till Kolsundet. Drängen har berättat om Stockholms blodbad (7 - 9 nov då Gustavs far avrättades och han själv efterlystes). Färjan tar bara en häst i taget och när Gustav är på väg över smiter drängen (han har insett att han kan råka illa ut om han är tillsammans med Gustav). 
Sedan dyker Gustav upp i Rankhyttan i Dalarna.

ChatGPT berättar: Det finns en berättelse om "gubben i Tranevik", nämnd i samband med Gustav Vasas flykt och maktkamp under 1500-talet. Han var en gammal tjänare som tillhörde Joakim Brahe och spelade en nyckelroll i att förmedla hemskheten som drabbat Vasas familj:

Enligt samtida källor följde denna tjänare med Joakim till Stockholm. När dåvarande kung Kristian II:s kröning närmade sig, fick han veta att adelsmän, borgmästare och rådet skulle avrättas efter kröningen. Han kunde inte tala av sorg, utan tecknade bara med handen och berättade med få ord: att »de blivo avhuggne fyra dagar efter kröningen».

Det var alltså denne »gubben i Tranevik» som förde budskapet att Gustavs far och svåger hade halshuggits, och att hans mor och syster fängslats och senare dött i fångenskap, vilket blev en avgörande vändpunkt i Gustav Vasas fortsatta kamp.

Så, sammanfattningsvis:

  • Vem: en äldre tjänare från Tranevik, tillhörig Joakim Brahe

  • Vad han gjorde: varnade Gustav Vasa genom tecken om den kommande avrättningen av Vasas familj efter Kristian II:s kröning i Stockholm

  • Varför särskild: hans besked via teckenspråk och knapphändiga ord förmedlade avgörande information som förändrade Vasas beslut och öde runeberg.org. I denna länk berättas om Gustavs fortsatta resa till Dalarna.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Järnvägsstationen i Nora mm

Bild
  Järnvägsstationen i Nora Järnvägsstationen i Nora byggdes år 1856 . Nora blev då den första staden i Sverige att få en smalspårig järnväg, och järnvägen var också den första att byggas och drivas helt privat i landet. Denna järnväg, Nora–Ervalla Järnväg (NEJ) , gick mellan Nora och Ervalla och var av stor betydelse för stadens utveckling och för transporter i regionen. Stationen i Nora är en del av detta historiska järnvägsnät och har spelat en central roll i stadens historia. Den gamla järnvägsstationen är välbevarad och är en viktig del av Noras kulturarv. Stationen används idag för museitågtrafik och är en del av Nora Bergslags Veteran-Jernväg (NBVJ) , som är en av de mest omfattande veteranjärnvägarna i Sverige.                           Brevlådan på stationshuset. En korsbandsförsändelse var en typ av postförsändelse som användes för att skicka trycksaker, såsom tidningar och tidskrifter, till en lägre kost...
Läs mer

Värnamovisan

  Värnamovisan autentisk text   Här är den autentiska texten till Värnamovisan , även känd som "Jag sjunger till positivets toner" eller "I Apladalen i Värnamo" . Texten skrevs av Algot Fogelberg och Arvid Lindström 1896 till en basar anordnad av Nationalgodtemplarorden i Värnamo. Melodin är traditionell och användes tidigare i skillingtryck som "Amanda och Herman" och "Sista brevet från Liikavaara-Frans".   Värnamovisan eller Apladalsvisan 1. Jag sjunger till positivets toner En sång om kärlekens ljuva zoner, En sång om kärlek och hopp och tro I Apladalen i Värnamo. 2. Det var en yngling som hette Petter, Från Västbo socken, Hult gården heter: Han svarvar pinnar, det må ni tro På stolfabriken i Värnamo 3. En afton gick han till gröna lunden, Att promenera i aftonstunden, Han gick sen solen sig lagt till ro Till Apladalen i Värnamo. 4. På vägen mötte han en vacker flicka, Som kärleksfullt uppå honom blicka! Han lyft...
Läs mer