Hur det sociala spelet fungerade 1934

Hur det sociala spelet fungerade 1934

När jag i efterhand försöker förstå hur mina föräldrar kunde mötas, fatta beslut och gifta sig på så kort tid, inser jag att det inte var snabbt i deras egen samtid. Det var snarare ett uttryck för hur livet organiserades och levdes.

År 1934 omgavs umgänget mellan ogifta kvinnor och män av tydliga normer. Särskilt gällde detta i miljöer där klass och familjebakgrund fortfarande spelade stor roll. Min mor var godsägardotter, min far målarmästarson. I vardagen rörde de sig i olika kretsar. Ett direkt tilltal utan presentation hade inte varit socialt accepterat.

Därför krävdes ett slags omväg – en handling som var tillräckligt oskyldig för att inte väcka anstöt, men tillräckligt tydlig för att förstås av den som var mottaglig. Att ”råka” tappa en näsduk var just en sådan handling. Det var inte ett infall, utan en etablerad social signal. Mannens roll var att svara korrekt: plocka upp näsduken, lämna tillbaka den artigt, möjligen utbyta några ord eller en blick. Initiativet skulle se ut att komma från honom, men möjligheten hade skapats av henne.

Platsen var heller ingen tillfällighet. Sommarbadorter fungerade som ett slags frizon. Där promenerade man, visade sig, såg andra och blev själv sedd. Ofta skedde detta i sällskap med familjemedlemmar, vilket gav situationen både skydd och legitimitet. Min mor gick tillsammans med sin mor, min far med sin äldre syster och hennes dotter Berit. Alla var alltså korrekt omgivna.

Åldern spelade också roll. Min mor var 33 år, min far 42. De var inga ungdomar som prövade sig fram, utan vuxna människor som visste vad de ville. När ett intresse väl uppstått fanns det ingen anledning att dra ut på tiden. Äktenskap var målet, inte något som låg långt bort i en oklar framtid.

Att de gifte sig redan efter fem månader var därför inget märkligt. Det var ett beslut fattat i samklang med tidens sätt att tänka: seriöst, förankrat och accepterat av familjerna. Vid vigseln den 29 december 1934 fanns också vittnen som knöt samman berättelsen. Berit, som sett min far plocka upp näsduken, var brudnäbb. Vigseln förrättades av min mors kusin, präst Axel Ericsson i hemkyrkan i Kolbäck.

Så började min egen historia – inte med stora ord eller dramatiska gester, utan med en tappad näsduk och ett korrekt svar. Och med två människor som, i sin tid, ansåg att detta var tillräckligt för att bygga ett liv tillsammans.

*****

Gris-människan

 

"Et selvforskyldt mirakel venter på et nyt"

Skulpturen är ett verk av Jørgen Haugen Sørensen (1934–2021), en av Danmarks mest betydelsefulla samtida skulptörer. Den står utanför Bornholms Kunstmuseum och föreställer en grotesk, surrealistisk figur med drag av både människa och gris – ibland kallad Gris-Mennesket. Den sitter i en avslappnad, nästan uppgiven ställning med överdrivna muskler, asymmetriskt ansikte och en utstickande tunga.

🔍 Symbolik och uttryck

• Titeln antyder existentiell väntan: Ett mirakel som är självförvållat – kanske en metafor för mänsklig skuld, kroppslighet eller samhällstillstånd.
• Material och färg: Figuren är elfenbensvit, vilket förstärker intrycket av något kallt, dött eller konserverat.
• Kroppen: Den är både barnslig och vuxen, med detaljer som väcker obehag – en kropp som är både sårbar och aggressiv.
• Huvudet: Ett svinhuvud med vredesuttryck, vilket skapar en stark kontrast till den passiva kroppen.

*****

Njupeskär

 

Njupeskär

Namnet Njupeskär betyder ungefär ”det trånga skäret” eller ”den smala klyftan med vattenfall”. Det är ett gammalt dialektalt namn där ”njup-” hänger samman med ord för trång, snäv eller smal passage, och ”-skär” syftar på skärning, klyfta eller brant bergvägg. Tillsammans beskriver det den dramatiska ravin och bergvägg där vattenfallet störtar ner.

🌊 Språklig bakgrund

• Njup-: kommer från ett äldre ord som betyder trångt, snävt, inskuret. Det används i dialekter i Dalarna för att beteckna smala passager i naturen.
• Skär: i detta sammanhang betyder inte havsskär, utan skärning/klyfta i berget. Det kan också syfta på en brant klippvägg.

🏞️ Koppling till platsen

• Njupeskär är Sveriges högsta vattenfall (93 meter, varav 70 meter fritt fall).
• Vattenfallet ligger i en djup och smal ravin i Fulufjällets nationalpark, vilket gör namnets betydelse mycket konkret: det är just ett trångt skär där vattnet kastar sig ner.
• Namnet är alltså en topografisk beskrivning av landskapet, typiskt för äldre ortnamn i Dalarna.

📜 Kulturhistorisk betydelse

• Namnet speglar hur människor förr beskrev naturen med enkla ord för form och funktion.
• Precis som andra ortnamn i Dalarna (t.ex.  Mörkret) är det starkt knutet till lokal dialekt och naturupplevelse.
• Njupeskär har blivit ett symboliskt namn för dramatisk natur i Sverige, ofta använt i turistmaterial och folkbildning.

👉 Sammanfattning: Njupeskär betyder ”den trånga klyftan/skärningen” och syftar direkt på den smala ravin där Sveriges högsta vattenfall störtar ner. Namnet är ett exempel på hur äldre ortnamn i Dalarna beskriver naturens form och karaktär.

Hönsrövstenen

QR-koden ledde till en hemsida. Här är den svenska texten:

Hønserrøvsten är alltså inte ett monument eller en historisk artefakt, utan en naturlig sten med ett skämtsamt namn som har fått en plats i Allinges hamnmiljö. Den är ett charmigt exempel på hur lokala traditioner och humor bidrar till stadens karaktär.

Radioaktiv sten och radiumvatten
På Nordbornholm hittar vi på vissa ställen sällsynta mineraler, såsom det radioaktiva gadolinit. Gadolinit innehåller en relativt stor mängd uran, och på grund av den kraftiga gammastrålningen är de närmaste omgivningarna präglade av 10–20 cm långa radiella sprickor i pegmatiten. På den stora granitstenen vid Allinge hamn kan du se åtskilliga stora svarta fläckar, från vilka det strålar ut i stenen.

Om du råkar ha en geigermätare i fickan, kommer du att upptäcka att den klickar avsevärt snabbare när du håller den nära en av punkterna. Det betyder att fläckarna är radioaktiva – men var lugn, det är i en ofarlig mängd. På det lokala språket kallar vi dem för ”hönsrövar”. Så nästa gång du möter en höna får du se om du kan se jämförelsen.
Dessa radioaktiva ämnen finns på många ställen i den bornholmska graniten, och vid ett tidigt tillfälle användes det som en positiv effekt i turistreklamen, där man inte kände till farorna med radioaktiv bestrålning.

Länk till den danska hemsida: 
https://www.allinge-sandvig-byforening.dk/sporet/06.htm

Detta är den svenska texten på hemsidan:

År 1923 lät Steins Laboratorium utföra undersökningar av vatten, lera, sand och luft. Resultaten var mycket varierande. Här kan du se resultatet vid Badhuset i Sandvig.

Nache-enheter (se nedan) var en av de första måttenheter som infördes i samband med radium. Detta sunda dricksvatten och detta goda badvatten användes i reklamen.

Här från Pension Skovbo, Slotslyngvej – Danmarks enda Radiumpensionat. På Alexandersens Hotel, Sandvig (nu rivet) byggde man en brunn där hotellets gäster kunde dricka det hälsosamma vattnet. Här ses ett vykort med motivet. Dessutom användes vattnet i ”Mineralvandsfabrikken Bornholm”, Sandvig.

Om du själv var intresserad av att hämta radiumvatten kunde det hämtas i Gåsterenden, som ligger bakom campingplatsen i Sandvig. Den byggda trappan och tappstället syns tydligt.

Här kan du kanske också själv försöka smaka på vattnet än idag.

”Nache-enheter” var en tidig måttenhet som användes i början av 1900-talet för att ange styrkan av radiumstrålning i vatten och andra material.

📏 Vad betyder Nache-enheter?

• Bakgrund: När radium upptäcktes i slutet av 1800-talet började man experimentera med dess påstådda hälsoeffekter. För att kunna marknadsföra ”radiumvatten” och ”radiumbad” behövdes ett mått på hur mycket strålning vattnet innehöll.
• Nache-enheter: Detta var en av de första standardiserade måttenheterna för radiumhalt, använd i laboratorier och reklam kring 1920-talet.
• Syfte: Enheten skulle ge ett talvärde som visade att vattnet eller badet var ”hälsosamt” tack vare radiumets strålning.
• Vetenskaplig status: Idag betraktas Nache-enheter som föråldrade och ovetenskapliga, eftersom man senare insåg riskerna med radioaktiv bestrålning.

⚠️ Viktigt att veta

• På Bornholm användes Nache-enheter i reklamer för Sandvig radiumvatten och radiumbad, där man framhävde det som en positiv hälsoeffekt.
• Kunskapen om strålningens faror var begränsad vid den tiden, så radiumvatten marknadsfördes som ett slags ”hälsokur”.
• Idag vet vi att även små mängder radioaktivitet kan vara skadliga vid långvarig exponering, och därför används inte längre sådana måttenheter.

Sammanfattning: Nache-enheter var alltså ett historiskt mått på radiumhalt i vatten och bad, främst använt i reklam och laboratorier kring 1920-talet. Det är ett exempel på hur man förr såg radioaktivitet som något hälsosamt, innan riskerna blev kända.

 

Skolfartyget København – världens största segelfartyg som försvann

 

København – världens största segelfartyg som försvann
Det påminner mig om den fyrmastade barken Pommern, som nu finns i Mariehamn på Åland.

København var en femmastad bark som spårlöst försvann i december 1928 under en resa från Buenos Aires i Argentina till Adelaide i Australien med 59 man ombord.

Fartyget beställdes som skolskepp av handels- och rederikoncernen ØK. Stålskrovet började byggas 1913 vid Ramage & Ferguson i Leith, Storbritannien, och stod färdigt två år senare. Det utrustades dock aldrig utan bogserades till Gibraltar, där det fick namnet Black Dragon och användes som kollager under första världskriget.

Efter krigsslutet byggdes ett nytt skrov efter samma ritningar, vilket sjösattes den 24 mars 1921. København var då världens största segelfartyg, med 55 meter höga master av stål och en segelyta på 4 645 kvadratmeter.

År 1923 fotograferades København med kapten Jens Mortensen på bryggan.

Den 14 september 1928 lämnade fartyget Köpenhamn för sin sista resa med en besättning på 60 man, varav 45 elever. Destinationen var Buenos Aires, dit hon anlände den 6 december med en last av cement. Den 14 december avgick hon från Argentina, utan last men med barlast av sand, med kurs mot Australien.

Den 22 december, cirka 1 100 nautiska mil från Buenos Aires, hade man den sista radiokontakten – med det norska fraktfartyget William Blumer. Därefter upphör alla spår.

När fartyget inte anlände till Adelaide som väntat i februari 1929 inleddes en omfattande eftersökning som pågick till september samma år, men utan resultat. Man antar att hon antingen kolliderade med ett isberg eller förliste i en kraftig storm.

Københamn med kapten Jens Mortensen på bryggan, 1923

*****

Labyrinten

Labyrinten vid Salomons kapell 

Den är en av flera liknande labyrinter på Bornholm och i Norden, ofta kopplade till rituella vandringar, lek eller symboliska handlingar.

🌀 Labyrinten vid Salomons kapell

• Plats: Strax intill kapellets ruin på Hammerknuden, nordvästra Bornholm.
• Utformning: En klassisk stenlabyrint, lagd på marken med små stenar som bildar slingrande gångar.
• Funktion:
• Kan ha haft rituell betydelse – pilgrimer gick labyrinten som en symbolisk vandring mot centrum, ofta kopplat till bön eller botgöring.
• Kan också ha fungerat som lek eller tidsfördriv för fiskare och handelsmän som samlades vid sillmarknaderna.
• I nordisk tradition finns labyrinter ofta nära kyrkor, kapell eller heliga källor, vilket stärker kopplingen till religiösa bruk.
• Tid: Labyrinten tros vara från medeltiden, ungefär samtidigt som kapellet (1300-talet).

🌍 Kontext – labyrinter i Norden

• Bornholm har flera liknande stenlagda labyrinter, ofta kallade Trojaborgar.
• De förekommer också i Sverige, Finland och Ryssland, särskilt vid kuster och fiskelägen.
• Symboliken varierar:
• Religiös: Vandringen mot mitten som en bild av själens väg mot Gud.
• Magisk: Användes för att hålla onda andar borta från fisket.
• Lek: Barn och ungdomar sprang labyrinten som en tradition.

✨ Sammanfattning

Labyrinten vid Salomons kapell är en medeltida stensättning som sannolikt användes både rituellt och socialt i samband med sillmarknader och pilgrimsvandringar. Den är en del av en större nordisk tradition av kustnära labyrinter, där religion, magi och lek flätas samman.

*****

Pedagogisk installation i besökscentret.

I besökscentret vid Hammershus finns denna 'skulptur'. Den ligger fast i golvet. Kan du förklara vad det är?

ChatGPT sade:

Ja. Det där är inte ett “mystiskt fynd”, utan en pedagogisk installation i besökscentret.

Det du ser är en förstorad, stiliserad skalle av ett stort växtätande däggdjur – inte människa och inte något monster. Formen på tänderna (bredkroniga, slitna tuggytor) och den långsträckta nosen pekar tydligt mot nöt- eller hästdjur, oftast tolkad som uroxe (Bos primigenius) eller ett liknande forntida stort betesdjur som fanns i Norden efter istiden.

Varför ligger den där – och sitter fast i golvet?

Syftet är att:

• illustrera Bornholms förhistoria och tiden efter istiden

• visa skala – hur enorma vissa djur var jämfört med dagens

• koppla ihop natur, geologi och mänsklig historia, som är hela temat för Hammershus och området runtomkring

Att den är fast monterad i golvet gör den både säker och tydligt “arkitektonisk” snarare än ett löst museiföremål.

Viktigt att veta

• Det är inte ett äkta fossil, utan en skulptur / avgjutning

• Den är gjord för att kännas rå och “stenlik” – nästan som om den vuxit fram ur berget, vilket är helt avsiktligt

• Den ska väcka nyfikenhet snarare än presentera ett exakt biologiskt exemplar.

Jag kan inte kontrollera trovärdigheten på denna text!

*****