Mjölk och grädde

 

Mjölk från ett småjordbruk på 1940-talet

På ett litet jordbruk på 1940‑talet mjölkades korna vanligen vid fem–sex på morgonen och igen vid fem–sex på kvällen. Kvällsmjölken var fetare eftersom den hade stått längre i juvret, medan morgonmjölken var magrare. När mjölken stod stilla i mjölkrummet bildades ett gräddlager på ytan, vilket krävde ungefär tolv till arton timmars orörd ståtid. Det innebar att kvällsmjölken som hälldes upp i mjölkkannan och hämtades nästa morgon behövde bäras försiktigt den korta sträckan hem, så att gräddlagret inte stördes innan man skummade av det.

När man nu för tiden köper grädde i butiken, så kallas den för 'vispgrädde' fastän den inte är vispad. Konstigt. Kan du förklara? Vad borde i stället den grädde, som ska vispas, kallas?
I dag kallas grädde med hög fetthalt för vispgrädde, inte för att den är vispad utan för att fetthalten gör den lämplig att vispa. Benämningen används för att skilja den från gräddsorter med lägre fetthalt som inte går att vispa, som matlagningsgrädde och kaffégrädde. Historiskt behövdes ingen sådan beteckning eftersom all grädde var fullfet och därmed vispbar. Om man skulle använda ett mer logiskt namn i dag skulle den helt enkelt kunna kallas vispbar grädde, eftersom det är just den egenskapen som skiljer den från andra gräddsorter.