Bomarsund - fördjupning

Bomarsunds huvudfäste skulle bli som en liten stad med kyrkor, kanslier, bageri, fängelseceller, brunnar och toaletter. Det skulle bli den största byggnaden som någonsin funnits på Åland – med totalt 246 rum och över 18 000 m² golvyta. Här kunde 2 500 man inkvarteras och det fanns plats för 115 kanoner. Huvudfästet under åren 1832 och 1843 och utgjorde kärnan i den ryska fästningen Bomarsund.

 Jag gick en runda i närområdet. Den ryska minnesstenen.

Slaget vid Bomarsund (en del av Krimkriget) började när brittiska och franska trupper anföll fästningen med både sjö- och landstyrkor den 21 juni 1854. Då var bara en huvudkasern och tre tornfort färdiga. Den planerade ringmuren, övriga torn, hamnförsvaret och alla administrativa byggnader saknades. Efter att ryssarna kapitulerade den 16 augusti 1854 och gav upp sin fästning, raserade segrarna sedan allt för att Åland åter skulle bli demilitariserat. Det var ett stort nederlag för Ryssland i Östersjöområdet.

År 2002 bildades Bomarsundssällskapet med syftet att bevara och utveckla det raserade fästningsområdet. När Bomarsunds besökscenter blev klart avvecklades sällskapet.
Denna del av fästningsmuren verkar vara färdigrestaurerad.

Jag undrade varför stenarna i muren riktad mot fienden var 6-kantiga?
Copilot (AI) svarade: Genom att forma stenarna med flera kanter (ofta 5- till 8-kantiga) och passa dem tätt ihop, skapas en mycket stark struktur, som bättre motstår tryck och vibrationer – särskilt viktigt i militära byggnader som utsätts för kanoneld.

Notviktornet (röda ovalen på inledande kartan) i norr skulle försvara inloppet till Bomarsunds hamn med sina 20 kanoner. Ryssarna trodde att detta var den enda farbara vägen för stora krigsfartyg att nå Bomarsund. Men teknologiska framsteg hade gjort det möjligt att kringgå denna rutt. Under kriget kunde stora krigsfartyg ta sig genom det smala sundet vid Ängösund, sydost om Bomarsund – utom räckhåll för Notviktornets kanoner. [Kolla inlägget del 6]. Den brittiska sandfyllda batteripositionen vid Ängösund byggdes på bara två timmar, och redan då hade britterna börjat beskjuta det massiva tornet.

Här har kanonskytten en bra sikt mot anfallande fiender.