Merkantilismen

 Merkantilismen i Sverige på 1700-talet

Merkantilismen under 1700-talet har sina rötter i Frankrike, där Jean-Baptiste Colbert var finansminister under Ludvig XIV. Han utvecklade en ekonomisk politik, som syftade till att stärka staten genom exportöverskott och statliga regleringar.

I Sverige var Kommerskollegium (grundat för 370 år sedan!) en central myndighet, som hanterade handel och industri och spelade en viktig roll i den merkantilistiska politiken. Dessutom var Produktplakatet 1724 och Ostindiska Kompaniet 1731 viktiga initiativ som främjade merkantilistiska principer.

Merkantilismens syfte var att stärka statens ekonomiska och politiska makt genom att skapa ett överskott i utrikeshandeln. Grundtanken var att ett land skulle exportera mer än det importerade, vilket skulle leda till att ädla metaller som guld och silver flödade in och ökade nationens rikedom.

För att uppnå detta använde merkantilistiska stater olika strategier:

• Skyddstullar och importrestriktioner för att minska beroendet av utländska varor.
• Statligt stöd till inhemsk produktion, särskilt manufakturer, för att öka exporten.
• Kolonial expansion, där råvaror från kolonier användes för att gynna moderlandet.
• Reglering av ekonomin, där staten aktivt styrde handel och industri för att maximera vinster.

Merkantilismen var särskilt framträdande under 1600- och 1700-talet och låg till grund för många av de ekonomiska beslut som formade Europas stormakter. I Sverige var särskilt kungarna Karl XI och Karl XII aktiva.

Några viktiga aspekter av merkantilismen i Sverige:

• Produktplakatet (1724): Förbjöd utländska fartyg att frakta varor mellan svenska hamnar, vilket gynnade den inhemska sjöfarten.
• Ostindiska Kompaniet (1731): Ett handelskompani som skulle stärka Sveriges ekonomi genom handel med Asien.
• Statligt styrda manufakturer: Staten uppmuntrade etableringen av fabriker och verkstäder för att minska behovet av importerade varor.
• Skyddstullar: Infördes för att göra utländska varor dyrare och därmed främja inhemsk produktion.

Merkantilismen i Sverige under 1700-talet var främst en statligt driven ekonomisk politik, där riksdag och regering spelade en central roll i att utveckla och genomföra den. Efter Karl XII:s död och slutet på den svenska stormaktstiden, övergick Sverige till Frihetstiden (1718–1772), där riksdagen fick större makt och ekonomiska beslut blev mer styrda av politiska partier snarare än en enskild monark.

Under denna period var det framför allt Hattpartiet som drev en aktiv merkantilistisk politik. De ville stärka den svenska ekonomin genom att utveckla manufakturer, införa skyddstullar och stimulera exporten. Kommerskollegium, en statlig myndighet, hade en viktig roll i att övervaka och främja handel och industri.