Gustav V - tenniskungen

 Gustav V - tenniskungen
(Hämtat från Wikipedia)

Gustaf V var en tämligen framstående tennisspelare och tävlade under pseudonymen Mr. G. Som tennisspelare och gynnare av sporten blev han internationellt känd och han invaldes 1980 som hittills ende monark i International Tennis Hall of Fame.^[37] Han var en av pionjärerna inom svensk tennis och bidrog aktivt runt 1880 till att introducera spelet i Sverige. Som dåvarande kronprins lärde han sig spelets grunder i England, och lät 1881 tillsammans med hovstallmästare Edward Sager anlägga en tennisplan på Tullgarn. Under 1890-talets första år anlades flera banor runt om i landet, såväl ute som inne. Kronprins Gustaf instiftade 1896 i Stockholm, "Kronprinsens Lawn-tennisklubb", sedermera Kungliga Lawntennisklubben (KLTK), en av de ledande klubbarna i Sverige. Han var också en generös donator av tennispriser, och satte 1936 upp vandringspriset King's Cup som kan sägas vara en europeisk motsvarighet till Davis Cup.^[38]

Att spela tävlingstennis ansågs under 1900-talets första årtionden vara en synnerligen opassande sysselsättning för en monark, och då kung Gustaf ville ställa upp i en mixed dubbelturnering på Rivieran tillsammans med den svenska elitspelaren Sigrid Fick, var det flera personer som med Karl Gerhards ord satte "kungssången i vrångstrupen". Kungens intresse bidrog dock snart till en omvärdering av tennisen. Genom åren tävlade han i olika mindre tävlingar i dubbel med framstående spelare som fransmännen Jacques Brugnon och Jean Borotra samt tysken Gottfried von Cramm, ofta inför mycket publik. Vid ett besök i Berlin gick kung Gustaf direkt från ett möte med Hitler, till en tennismatch med den judiske spelaren Daniel Prenn.^[39] Under andra världskriget vädjade kungen till Tyskland att ge de fängslade Davis Cup-spelarna, fransmannen Jean Borotra och tysken Gottfried von Cramm en bättre behandling, vilket kan ha räddat deras liv.^[40] Kung Gustaf spelade också mycket tillsammans med svenska elitspelare som Gunnar Setterwall och Kalle Schröder. Tillsammans med Setterwall vann han 1906 dubbeltiteln i den stora "Majtävlingen" i Skåne genom finalseger över Carl Kempe och engelsmannen Dehring. Kung Gustaf spelade också tennis tillsammans med bland andra Sven Jerring och Karl Gerhard.^[41]

Hans spelstil har karakteriserats som "hemvävd", men han hade med tanke på sin stigande ålder en god spelstyrka långt upp i åren. Hans absolut bästa slag var lobben som han sägs ha spelat med nästan mästerlig precision, och bättre än många elitspelare. Kungens livmedikus försökte få honom att minska på tennisspelandet när han började närma sig åttiofem år. År 1946, bara några år före sin död, upphörde han självmant med tennisspel. Han beklagade då att hans krafter inte längre räckte till och att hans ögon blivit så svaga att han inte längre kunde fixera bollen.

Kung Gustaf tillbringade ofta juli månad i Villa Gövik på Särö söder om Göteborg hos James Keiller där han ofta spelade tennis på ortens tennisbana. Särö var under lång tid en societetsplats och badort med kunglig glans, vilken kom att präglas av kungens närvaro.^[42]

Jaktstenen vid Borgholms slottsruin

 Jaktstenen vid Borgholms slottsruin

Röset med jaktstenen i toppen byggdes 1873 till minne av Karl XV (1826-1872). Karl XV anordnade tre jakter på Öland och när han avled ville hans jaktkamrater hedra honom med detta monument i nationalromantisk anda. I en runslinga på monumentet finns inristat "Åt minnet av Kung Karl XV restes stenen av dess jagtklubb och Ölands befolkning". Inne i röset ligger en kopparcylinder som innehåller en skrift på pergament och tre mynt präglade under Karl XV:s regering.

Länken till denna sida: Inlägg: Redigera (blogger.com) 

ChatGPT introduktion

 

Bernadottesläkten

Bernadotte [bæːɳäˈdɔtː] är en släkt som härstammar från det pyreneiska bergslandskapet Béarn. Det kungliga huset Bernadotte härstammar från fransmannen Jean Baptiste Bernadotte (1763–1844), som blev marskalk av Frankrike, furste av Pontecorvo och till sist kung under namnen Karl XIV Johan av Sverige och Karl III Johan av Norge. Huset Bernadotte har regerat Sverige sedan 1818, och är därmed landets mest långlivade dynasti. Man regerade även Norge mellan 1818 och 1905.

Bernadottes släktträd
Börjar med kung Karl XIV Johan längst ned.
Drottning Victoria i röda ovalen.

 

KALMARKRIGET
Från SO-rummet:

Inlägg i tidningen SvD:s historieblogg där Dick Harrison berättar kortfattat om en av Sveriges mest bortglömda väpnade konflikter - Kalmarkriget (1611-1613). Den främsta officiella orsaken till kriget var att Sverige och Danmark grälade om rätten att beskatta samerna i Lappmarken, men egentligen var detta snarast en förevändning för den unge danske monarken Kristian IV att försöka flytta fram gränserna för sitt revir och stärka Danmarks ställning.

Stora Rör

 Stora Rör

Den kortaste överfarten mellan Öland och fastlandet finns mellan Stora Rör och Revsudden på fastlandet. Detta var en orsak till att postgången flyttades till Stora Rör 1807. Detta medförde dessutom att man flyttade postkontoret i Borgholm till Stora Rör. Hamnen vid Stora Rör ökade i betydelse och moderniserades kring sekelskiftet 1900 genom byggande av pirar och kajplats. Den nya hamnen innebar att ett stort affärshus byggdes, samt att handeln vid Högsrums kyrka flyttades ner till hamnplatsen i Stora Rör. Gästgivargård fanns sedan tidigare i Stora Rör och ansvarade för färjetrafiken mellan Stora Rör och Revsudden. När järnvägen kom minskade hamnen i betydelse. 

Färjetrafiken mellan Stora Rör och Revsudden hade upphört i början av 1900-talet men togs upp igen när behovet av bilfärjor blev stort i slutet av 1950-talet. På grund av växande bilköer i Stora Rör, byggdes i slutet av 1960-talet en uppställningsplats för väntande bilar och ett biljettkontor samt restaurang. När Ölandsbron stod klar 1972 upphörde dock all reguljär biltrafik med färjor över sundet.

Regalskeppet Kronan

 

Regalskeppet Kronan (Ur SO-rummet)

Den 26 april 1676 klev den nye riksamiralen själv ombord. Två av hans söner var med honom, Gustaf Creutz på sin fars fartyg och Johan Creutz, som bland annat hade engelsk örlogserfarenhet, var befälhavare på Merkurius, längre bak i eskadern.

Ett av världens största fartyg

Amiralsskeppet Kronan, byggt av engelsmannen Francis Sheldon på Skeppsholmen i Stockholm, var ett av världens största fartyg, det fanns bara två andra som var lika stora.

Kronan var flottans enda tredäckare. Hon hade 126 kanoner ombord, fler och större än något annat fartyg i världen just då. Nästan alla kanoner var troféer från ärorika svenska krig i Europa, de tyngsta vägde fyra ton. Hon var nära dubbelt så stor som regalskeppet Vasa, cirka 60 meter lång och 13 meter bred. Masterna var tjocka som nio timmerträd och nära 60 meter från kölen Skeppsklockan vägde över 30 kg. Hon var stormakten Sveriges största stolthet, några nummer för stor for dem som skulle sköta henne. Det var ungefär som om Sverige i vår tid skulle satsa många miljarder på ett atomdrivet hangarfartyg.

Många av båtsmännen och befälen saknade erfarenhet

Besättningarna hade plockats ihop från många håll. En del sjövana veteraner från Karl X Gustavs dagar fanns med, men de flesta var nybörjare, dessvärre även bland befälen. Så hade till exempel kaptenen på det stora skeppet Äpplet, Ewert Haas, varit källarmästare i Stockholm innan han med goda vänners hjälp i byråkratin lyckades få befälsbefattningen.

Närmast Creutz fanns naturligtvis riktiga sjöofficerare, som hans stabschef, amiralen Björnram och fartygschefen Ankarfjäll. Eftersom Creutz var högst i rang på sitt fartyg var det också han som ytterst förde befälet på Kronan, över huvudet på fartygschefen. En bit ifrån Kronan fanns skeppet Svärdet med den mycket erfarne Claes Uggla ombord.

Flottan seglar ut

Den 19 maj kom fartygen ut till havs. Fartygen kommunicerade med vimplar och flaggor, kanonskott, lanternor och ropare. Man kunde också sända småbåtar med handskrivna meddelanden.

Där ute i Östersjön väntade danska och holländska fartyg ledda av två av Europas främsta sjöofficerare, den norskfödde Niels Juel och holländaren Cornelis Tromp. Creutz order var att leta upp och förgöra den danska flottan. Läget var då redan kritiskt, för fienden var på väg norrut längs den svenska kusten. Gotland hade intagits utan större problem av danskarna. En stor del av befolkningen där hade hälsat sina forna herrar som befriare. Visbyborna öppnade villigt sina portar och den svenska besättningen i borgen fick avtåga fritt.

Creutz mötte danskarna i Bornholmsgattet (mellan Skåne och Bornholm) den 25 maj 1676 klockan sex på morgonen. Totalt 25 linjeskepp och 11 fregatter. Svenskarnas fartyg var fler och större, men danskarna hade varit ute i två månader. De var samövade och sjövana, deras flotta låg väl samlad. De svenska fartygen kom ifrån varandra, kaptenerna hade fått oklara order och nu fick de signaler från Creutz som de inte förstod. De hade inte haft tid till en enda realistisk samövning.

Kontakt med fienden

Fram emot kvällen låg svenskar och danskar inom skotthåll för varandra och de öppnade eld, men då skymningen föll upphörde skottlossningen. Under den ljusa sommarnatten drog sig svenskarna upp mot Skånes kust. Danskarna följde efter. I gryningen nästa dag började artillerielden igen. Nu var det danskarna som drog sig undan. Denna dag och på denna plats kunde frågan om vem som skulle ha herraväldet på Östersjön ha avgjorts. Niels Juel gick inte i strid med svenskarna eftersom han visste att amiral Tromp var på väg med en större holländsk flotta.

Efteråt skriver han i en rapport att svenskarna kunde ha förstört hela den danska flottan, hans situation var besvärlig. Men svenskarna utnyttjade inte sitt överläge. Förklaringen var förvirring i det svenska högkvarteret, oklar och motstridig ordergivning.

Danska flottan får förstärkning

Nästa dag anlände Cornelis Tromp med den holländska eskadern, sammanlagt nio nya fullrustade skepp. Tidigt på morgonen den 30 maj hissade den svenska flottan segel och försvann ostvart.

Svenska flottan drog sig norrut, danskar och holländare följde tätt efter. Den 1 juni befann sig flottan utanför Ölands södra udde och fortsatte upp för Ölands östra kust. Vid elvatiden på morgonen låg Kronan i jämnhöjd med Hulter stadskyrka på Öland. Då gick amiral Tromp till anfall.

På den svenska sidan inleds nu en serie gåtfulla händelser som leder till total katastrof. Tromp öppnar eld. Kronans kanonportar fälls ner och Creutz besvarar elden. Då avlossar amiral Uggla på Svärdet ett signalskott med kanon. Signalen har tolkats på olika sätt; tydligen tolkade Creutz det så att Uggla ville vända för att möta fienden. Därför gjorde Creutz likadant, sköt ett skott och började vända.

Kronan exploderar och sjunker

Men han hade glömt en sak. Kanonportarna var öppna på det understa däcket och på riksamiralens order började nu det höga och ranka fartyget att vända innan man minskat sina segel eller givit order om att kanonluckorna skulle stängas. När fartygen kommit igenom vinden kom enligt rapporterna "en gruvlig ilning" som krängde ner Kronan på sidan. Vattnet strömmade in genom de öppna portarna och kanonerna rasade ner i lä. En brinnande lunta kom lös och föll ner i krutförrådet, varpå fartyget sprängdes i luften och började sjunka.

Man kan tänka sig amiral Tromps förvåning då han ser svenskarnas största skepp plötsligt förinta sig självt utan att han gjort någonting. Det är ännu lättare att föreställa sig chocken ombord på de övriga svenska fartygen.

Svidande svenskt nederlag

Uggla på skeppet Svärdet måste göra en ny kursändring för att inte kollidera med den sjunkande Kronan. Hans manöver skapar ny förvirring ombord på de övriga svenska fartygen, som kom helt i oordning. De trodde Svärdet gav signal till flykt, varpå en del flydde. Fienden följde efter, Ugglas fartyg attackerades våldsamt från två håll, men sedan riggen och stormasten försvunnit överbord tvingades han ge upp. Han strök flagg. Med full respekt för den tappre fienden gjorde sig Tromp beredd att ta emot Uggla på sitt fartyg. Då såg han plötsligt hur en holländsk brännare, det vill säga ett utrangerat fartyg lastat med brännbart ämne, lade till vid Svärdet. Besättningen satte sig i säkerhet och Ugglas skepp fattade eld.

Alla som kunde hoppade överbord, men Uggla stannade kvar på det nu helt övertända fartyget. En kort stund senare exploderade Svärdet. Uggla hamnade i vattnet, flytande på några vrakspillror. Men han kunde inte räddas för i den starka värmen började Svärdets laddade kanoner att fyra av sig själva. I det dånande eldhavet och mördande fyrverkeriet försvann den tappre amiral Uggla i djupet och med honom flera hundra man från hans fartyg.

Några skepp ur den svenska flottan hade försökt komma Svärdet till undsättning, men i den täta krut- och brandröken var det svårt att se vad som hände. Många av de svenska fartygen fick svåra skador, några måste sättas på grund för att senare tas loss. Resten seglade hemåt mot Dalarö, men då man var nästan framme bröt en svår storm ut och skeppet Äpplet, fört av före detta källarmästaren Ewert Haas, drevs på grund och sjönk vid holmen Äpplet nära Dalarö skans. Tre av dess 86 kanoner räddades några dagar senare.

Bland de cirka 650 man som följde Kronan i djupet fanns Creutz och hans son överstelöjtnanten Gustaf Creutz. Tre officerare och omkring 150 besättningsmän överlevde. De tog sig iland på Öland; ett femtiotal blev danska krigsfångar. Totalt försvann över 3 000 svenska sjömän i detta slag. 11 skepp förstördes.

Idag är Kronan en del av Kalmar läns museum

Skeppet Kronan lokaliserades så småningom. Det var Anders Franzén, regalskeppet Vasas upptäckare, som gjorde fyndet 1980 och därmed inleddes ett av de största sjöarkeologiska projekten i Sveriges historia. Kronan kallas nuförtiden Östersjöns Pompeji på grund av de tiotusentals föremål man hittat i och omkring vraket. I Kalmar läns museum kan man numera se allt detta utställt.

LÄS MER: Armén och flottan under stormaktstiden

LÄS MER: Sjöfart och sjökrigföring 1500-1776

LÄS MER: Stormaktstidens Sverige

LÄS MER: Skånska kriget

 

Vad är IMPRESSIONISM?

Impressionism är en konstnärlig rörelse som uppstod i Frankrike under slutet av 1800-talet, främst under 1870- och 1880-talet. Det var en reaktion mot de mer traditionella och akademiska konststilarna som dominerade den tiden. Impressionismen fick sitt namn från målningen "Impression, Sunrise" av Claude Monet, som visades första gången 1874 och anses vara en av rörelsens tidigaste verk.

Här är några kärnelement och kännetecken för impressionismen:

1.    Ljus och färg: Impressionistiska konstnärer strävade efter att fånga ögonblickets intryck genom att använda ljus och färg på ett sätt som skapade en känsla av ljus och atmosfär. De använde ofta färgstreck och små penseldrag för att skapa en illusion av ljus och färgförändringar i naturen.

2.    Utomhusmålning: Impressionistiska konstnärer föredrog att måla utomhus för att kunna fånga de skiftande ljusförhållandena och naturens skönhet direkt. Detta ledde till att många av deras verk avbildade landskap, scener från det vardagliga livet och porträtt i naturliga ljusförhållanden.

3.    Korta penseldrag: Istället för att använda långa och detaljerade penseldrag använde impressionistiska konstnärer korta, snabba penseldrag. Detta gav deras målningar en mer skissliknande kvalitet och en känsla av rörelse och spontanitet.

4.    Ovanliga vinklar: Impressionistiska konstnärer experimenterade ofta med ovanliga vinklar och kompositioner, vilket bröt med de traditionella reglerna för komposition och perspektiv.

5.    Betoning av ögonblicket: Impressionismen betonade ögonblicket och det flyktiga i det ögonblicket. Många av deras verk verkar fånga ett enda ögonblick i tiden, som om tittaren ser något genom ett fönster i stället för en noggrant komponerad bild.

6.    Fokus på vardagen: Impressionistiska konstnärer intresserade sig för att avbilda vardagliga scener och det moderna stadslivet, såsom parker, kaféer, båtar och tågstationer.

Några av de mest kända impressionistiska konstnärerna inkluderar Claude Monet, Pierre-Auguste Renoir, Edgar Degas, Camille Pissarro och Mary Cassatt. Impressionismen hade en stor inverkan på konstvärlden och banade vägen för andra modernistiska rörelser inom konsten.

Sveriges stormaktstid

 Sveriges stormaktstid anses ha ägt rum under 1600-talet och sträckte sig ungefär från 1611 till 1721. Detta var en period då Sverige var en av de ledande stormakterna i Europa och hade en betydande politisk och militär makt. Under den här tiden expanderade Sverige sitt territorium genom erövringar och erövrade bland annat områden i dagens Baltikum, delar av Polen och Tyskland.

Den svenska stormaktstiden kännetecknades av framgångar under regeringen av kungar som Gustav II Adolf och Karl X Gustav. Sverige var involverat i flera krig och konflikter under denna period, inklusive Trettioåriga kriget (1618-1648) och Karl XI Gustavs krig (1655-1660). Efter Karl XI:s död och Karl XII:s regeringstid började Sveriges stormaktsställning avta, och efter nederlaget i stora nordiska kriget (1700-1721) förlorade Sverige många av sina erövrade områden och sin status som stormakt.

Fördjupning mässing och brons

 Mässing och brons är båda metallegeringar, men de skiljer sig åt i sammansättning och egenskaper:

1. Sammansättning:

• Mässing är en legering som huvudsakligen består av koppar (vanligtvis 55-95%) och zink (vanligtvis 5-45%). Ibland kan små mängder andra metaller eller ämnen tillsättas för att ändra egenskaperna hos mässing, som exempelvis tenn eller bly.
• Brons är en legering som huvudsakligen består av koppar (vanligtvis 60-90%) och tenn (vanligtvis 10-40%). Andra metaller som aluminium, nickel eller bly kan också användas i vissa typer av brons.

2. Egenskaper:

• Mässing är känd för sin ljusgula till röda färg beroende på zinkhalten. Den har god korrosionsbeständighet och är mycket formbar, vilket gör den lämplig för tillverkning av musikinstrument, dekorationer, fittings och elektriska kontakter.
• Brons är oftast mörkare än mässing och kan variera i färg från guld till brun eller till och med nästan röd. Brons har utmärkt slitstyrka och duktilitet, vilket gör den idealisk för tillverkning av verktyg, lager, statyer och skeppsskrov.

3. Användningsområden:

• Mässing används vanligtvis i tillverkningen av ornament, kranar och ventiler, musikinstrument (som trumpetventiler), och även i elektriska och elektroniska komponenter på grund av dess goda elektriska ledningsförmåga.
• Brons används i tillverkningen av skulpturer och konstverk, tågkomponenter, båtar och skeppsdetaljer, samt verktyg som behöver tåla slitage och korrosion.

Ämnesfördjupningar Koppar

 

Koppar är en mångsidig metall som har använts i en mängd olika sammanhang genom historien. Här är några av de vanligaste användningarna av koppar:

1. Elektriska ledare: Koppar är en utmärkt elektrisk ledare och används därför i elektriska ledningar och kablar. Det är en nyckelkomponent i elektriska system och används också i eluttag, transformatorer och andra elektriska apparater.
2. Vattenledningar: Koppar används i rör och rördelar för vattenförsörjning och värmesystem. Det är korrosionsbeständigt och har en lång livslängd, vilket gör det idealiskt för dessa applikationer.
3. Mässing: Mässing är en legering av koppar och zink som har använts i många olika sammanhang, inklusive tillverkning av musikinstrument, konst och hantverk, och arkitektoniska detaljer.
4. Mynt: Koppar har historiskt använts i tillverkningen av mynt i många kulturer runt om i världen.
5. Konst och dekoration: Koppar har använts i konst och dekoration i form av skulpturer, smycken, graveringar och många andra konstnärliga uttryck.
6. Kök och köksredskap: Koppar har använts för att tillverka köksredskap och krukor på grund av sin goda värmeledningsförmåga. Det används även i takbeklädnad och avloppssystem.
7. Antibakteriella egenskaper: Koppar har naturliga antibakteriella egenskaper, vilket har lett till användningen av kopparytor och material i sjukhus och andra miljöer där det är viktigt att minimera bakterie- och mikrobiell tillväxt.
8. Munstycken och musikinstrument: Koppar används i tillverkningen av blåsinstrument som trumpet och tromboner på grund av sina akustiska egenskaper.
9. Transport: Koppar används i bilar, tåg och flygplan i form av ledningsnät, kylsystem och bromsbelägg på grund av dess värmeledande förmåga och hållbarhet.
10. Mynt och valutor: Koppar har traditionellt använts för att tillverka mynt och valutor i många delar av världen.