Strömmingsproblematiken i Östersjön
Jag vet att sill och strömming är en och
samma art. Skillnaden är storleken. Strömmingen är mindre därför att det kräver
energi för att upprätthålla den ’rätta saltbalansen’ i kroppen. Norr om
Kalmarsund kallas sillen för strömming.
För att sätta mig in i ’strömmingsfrågan’ har
jag ställt frågor vartefter de dök upp i huvudet. Svaren kom snabbt (detta
kallas chat). Den här gången har jag valt att fråga ChatGPT ( AI), som har de
bäst strukturerade svaren. Jag har ingen som helst möjlighet att kontrollera
sanningshalten.
ChatGPT sade:
Strömmingen (eller sill, beroende på region) i Östersjön
har länge varit en central del av det marina ekosystemet och en viktig resurs
för fisket. Men under de senaste åren har strömmingsbestånden minskat kraftigt,
och detta har fått stora konsekvenser både för fiskbestånden i Östersjön och
för det kommersiella fisket. Det du tar upp om stora trålare, torsken och den
ekonomiska aspekten ger en bra utgångspunkt för att förstå den komplexa
situationen. Här är en fördjupad bild av vad som händer:
1. Strömmingens roll i Östersjöns ekosystem
Strömmingen är en nyckelart i Östersjön och spelar en
viktig roll i havets näringsväv. Den är föda för flera rovdjur, inklusive
torsk, säl, och fåglar. Minskande strömmingsbestånd påverkar därför hela
ekosystemet.
Torsken, som du nämner, är särskilt beroende av strömming
som föda, särskilt den unga torsken. När strömmingen minskar, påverkas också
torskens tillväxt och överlevnad. Detta förvärras av att torsken redan lider av
en minskad population och hälsoproblem på grund av överfiske, syrebrist på
havsbottnen, och klimatförändringar.
2. Trålningens påverkan på
strömmingsbestånden
Stora industrifiskefartyg, ofta kallade pelagiska
trålare, har i allt större utsträckning blivit en del av fisket i Östersjön.
Dessa trålare kan effektivt och storskaligt fiska upp enorma mängder strömming
genom att använda storskaliga nät, som ibland "dammsuger"
havsbottnarna på fisk. Detta har fått följande konsekvenser:
Minskade bestånd:
Överfiske, speciellt med stora trålare, har orsakat kraftigt minskade bestånd
av strömming, särskilt i Bottniska viken. Forskning visar att strömmingen
numera är mindre till både storlek och antal.
Obalanserad fångst: De
pelagiska trålarna tenderar att fånga stora mängder små strömmingar, vilket
hindrar bestånden från att återhämta sig. När strömmingen inte får möjlighet
att växa och reproducera sig leder det till minskande populationer över tid.
Lokala ekosystem och fiskenäringar påverkas:
Mindre kustfiskare, som är beroende av strömming för sin försörjning, drabbas
hårt när strömmingsbestånden minskar. De får konkurrera med de stora
industrifartygen om en krympande resurs.
3. Torskens kollaps i Östersjön
Torsken, en annan viktig art i Östersjön, är i kris.
Särskilt östra beståndet av torsk i Östersjön har kollapsat under de senaste
årtiondena, och situationen förvärras på flera fronter:
Brutna näringskedjor: När
strömmingen minskar på grund av överfiske, har torsken svårare att hitta föda.
Den undernärda torsken förlorar i storlek och hälsa, vilket försämrar både
reproduktion och överlevnad. Detta skapar en ond cirkel där minskad föda leder
till minskad torskpopulation, vilket i sin tur påverkar andra arter i
ekosystemet.
Miljöförändringar:
Östersjön lider också av andra problem, som syrebrist på havsbottnen och
stigande temperaturer, vilket ytterligare försämrar förutsättningarna för
torsken att överleva och frodas.
Överfiske av torsk:
Tidigare överfiske av torsk, både inom kommersiellt fiske och illegalt fiske,
har försvagat bestånden så pass att torsken inte har kunnat återhämta sig, även
om det idag finns restriktioner.
4. Ekonomi och statliga subventioner
Den ekonomiska sidan av fisket är central i diskussionen.
Många av de stora trålarna och fiskeföretagen har fått betydande subventioner
från både nationella och EU-finansierade program. Dessa subventioner syftar
till att stödja den pelagiska fiskeflottan och modernisera fisket, men de har
också bidragit till att möjliggöra en storskalig och intensiv exploatering av
fiskeresurserna.
Fiskesubventioner från EU:
Europeiska Unionen har historiskt sett tilldelat stora summor för att stödja
fiskerinäringen. En del av dessa pengar har gått till att finansiera
uppbyggnaden av stora industrifiskebåtar, vilket har lett till en överkapacitet
inom fisket. När fiskeflottan blir större än vad fiskebestånden tål, uppstår en
obalans som leder till överfiske.
Ekonomiska incitament: De
ekonomiska vinsterna från storskaligt fiske lockar företag till att fortsätta
tråla, även om det långsiktigt skadar ekosystemet. Det är ofta mer lönsamt att
maximera kortsiktiga vinster än att satsa på hållbara fiskemetoder.
5. Vad kan göras?
Det pågår diskussioner och försök att hitta lösningar för
att skydda Östersjöns ekosystem och fiskbestånd. Här är några av de förslag och
åtgärder som diskuteras:
Striktare kvoter och reglering:
Forskare och miljöorganisationer har föreslagit att minska fiskekvoterna för
strömming och torsk drastiskt och till och med införa fiskestopp i vissa
områden.
Marina reservat: Att
skapa fler skyddade områden, där fiske är förbjudet, skulle kunna hjälpa
fiskbestånden att återhämta sig.
Subventioner för hållbart fiske: Om
subventioner istället riktades till småskaliga, hållbara fiskemetoder, skulle
det kunna bidra till att minska pressen på bestånden samtidigt som det stöder
lokala kustfiskare.
Konsumentval:
Ökad medvetenhet om hållbarhetsfrågor bland konsumenter kan också spela en
roll. Genom att välja MSC-certifierad eller hållbart fångad fisk kan
konsumenter bidra till att minska efterfrågan på fisk från överfiskade bestånd.
6. Klimatförändringar och miljöpåverkan
Klimatförändringarna förvärrar situationen ytterligare.
Östersjön värms upp snabbare än många andra hav, och detta påverkar både
strömmingen och torsken. Förändrade temperaturer kan påverka fiskens
fortplantning, tillgången till föda och vattenkvaliteten.
Sammanfattning
Situationen med strömmingen i Östersjön är ett komplext
problem, som är starkt sammankopplat med både ekologiska och ekonomiska
faktorer. Storskaligt trålfiske har bidragit till minskade strömmingsbestånd,
vilket påverkar hela det marina ekosystemet, inklusive torsken. Ekonomiska
subventioner har gett de stora trålarna möjlighet att fortsätta överfiska,
vilket skadar både miljön och småskaliga fiskares försörjning. Åtgärder som
strängare regleringar, skyddade områden och en omställning till hållbara
fiskemetoder krävs för att vända den negativa trenden.
Är det torskens ägg - rom - som läggs på
botten och befruktas för att sedan bli fiskyngel? Finns det risk att rom flyter
upp när Östersjöns vatten blir varmare? Finns det fler liknande problem som
drabbar strömmingen?
ChatGPT sade:
Ja, torskens reproduktionsprocess är nära kopplad till
havsbotten, och förändringar i miljöförhållanden i Östersjön har allvarliga
konsekvenser för denna viktiga process. Låt oss gå igenom hur torskens ägg
utvecklas, vilka problem varmare vatten kan skapa, och liknande problem för
strömmingen.
1. Torskens reproduktionsprocess
Torsken i Östersjön lägger sin rom i djupare vatten, och
den är beroende av specifika förhållanden för att äggen ska utvecklas på rätt
sätt.
- Äggläggning
och befruktning: Torskens ägg läggs inte direkt på
botten, men de befruktas i den fria vattenmassan och är beroende av
specifika nivåer av salthalt och syre. Äggen är lite tyngre än vattnet,
men tillräckligt lätta för att sväva en bit över botten, särskilt i
djupare delar av Östersjön, där salthalten är högre.
- Salthaltens
roll: I Östersjön, där salthalten är lägre än i
Atlanten, är äggen särskilt känsliga för förändringar i salthalten. Om
salthalten sjunker ytterligare på grund av förändrade havsströmmar eller
ökade färskvatteninflöden från land, kan torskens ägg sjunka till botten,
där syrebristen ofta är kritisk.
- Vattenkvalitet:
För att torskäggen ska utvecklas till friska yngel behövs tillräckliga
syrenivåer. I många delar av Östersjön, särskilt de djupa områdena där
torsken normalt leker, är syrehalten väldigt låg på grund av övergödning,
vilket har lett till så kallade "döda zoner". Om äggen sjunker
till dessa syrefattiga bottnar kvävs de och kan inte utvecklas.
2. Effekter av varmare vatten
Värmande vatten i Östersjön, ett resultat av
klimatförändringar, påverkar både torskens rom och andra delar av det marina
livet.
- Rom
som flyter upp: Varmare vatten leder till förändringar
i skiktningen av vattnet. Östersjön är ett så kallat "skiktat"
hav, där det finns en tydlig skillnad mellan ytvattnet (som är mer
sötvatten) och det djupare, saltare vattnet. När vattnet blir varmare kan
den skiktningen förändras, vilket kan påverka torskens rom negativt. Om
vattnets täthet förändras, kan äggen, som är beroende av korrekt salthalt
och syrenivå, flyta upp till ytskiktet, där salthalten är för låg och där
de inte överlever.
- Snabbare
utveckling i varmare vatten: Varmare vatten kan
också leda till att torskäggens utveckling går snabbare, vilket kan leda
till att ynglen kläcks i fel tid på året, då tillgången på föda är
otillräcklig. Detta kan resultera i en hög dödlighet bland torskynglen.
- Syrebrist
och döda zoner: Klimatförändringar förvärrar också
övergödningsproblemet i Östersjön, eftersom varmare vatten försvårar
omblandningen av syre mellan ytan och djupare vatten. Detta leder till
utbredda syrefattiga områden, särskilt på djupare bottnar, där torsken
normalt leker. Torskens ägg kan därmed utsättas för dödliga syrefattiga
förhållanden.
3. Strömmingens utmaningar
Precis som torsken står även strömmingen inför flera
problem i ett förändrat Östersjön.
- Temperaturens
påverkan på strömmingen: Strömmingen är
anpassad till kallare vatten, och varmare temperaturer påverkar deras
lekområden, tillväxt och fortplantning. Forskning har visat att när
vattnet blir varmare minskar strömmingens storlek och vikt, och deras
tillväxt saktar ner. Detta kan bero på att strömmingen blir stressad av
varmare temperaturer eller att deras föda påverkas negativt.
- Födotillgång:
Strömmingens viktigaste föda är djurplankton, som också påverkas av
vattenkvalitet och temperatur. Varmare vatten kan leda till förändringar i
planktonsammansättningen, vilket i sin tur påverkar strömmingens tillgång
på föda. En minskning i tillgången på plankton kan försvaga strömmingen
och försämra dess reproduktionsframgång.
- Förändrad
lek: Strömmingen leker normalt på våren och sommaren i
kustområden. Om vattenkvaliteten försämras, med mer övergödning och
algblomningar i dessa områden, kan strömmingens lekområden bli
ogästvänliga. Dessutom kan förhöjda vattentemperaturer störa deras fortplantning.
4. Östersjöns unika sårbarhet
Östersjön är ett bräckvattenhav, vilket innebär att det
har en unik blandning av sötvatten och saltvatten. Detta gör havet särskilt
känsligt för förändringar i miljön. Både torsk och strömming är anpassade till
de specifika förhållanden, som råder i Östersjön, och snabba förändringar i
klimatet och vattenkvaliteten utgör stora hot för deras överlevnad.
- Syrebristen:
Stora delar av Östersjöns botten har blivit "döda zoner" på
grund av syrebrist, vilket påverkar både lekplatser för torsk och
strömmingens livsmiljöer. Döda zoner skapas när stora mängder
näringsämnen, främst från jordbruk och avloppsvatten, rinner ut i havet
och orsakar övergödning. Detta leder till kraftiga algblomningar, och när
algerna dör och sjunker till botten bryts de ned av bakterier som
förbrukar syre, vilket leder till syrefattiga förhållanden på havsbotten.
- Klimatförändringar:
Östersjön värms upp snabbare än många andra hav i världen, och detta
förvärrar de problem, som redan finns i ekosystemet. Förutom att påverka
torsk och strömming leder varmare vatten till fler algblomningar, förlust
av viktiga livsmiljöer för många arter och ökad biologisk stress för hela
ekosystemet.
5. Ekosystemeffekter
Både torsk och strömming spelar en central roll i
Östersjöns ekosystem, och deras nedgång påverkar andra arter och hela
näringskedjan.
- Rovdjur:
Strömming och torsk är båda viktiga bytesfiskar för större rovdjur som
sälar, havsfåglar och andra stora fiskar. När deras populationer minskar
påverkas även dessa rovdjur, vilket kan leda till ytterligare obalanser i
ekosystemet.
- Fiskarnas
roll i näringskedjan: Strömmingens och torskens roll
som mellanled i näringskedjan gör att deras minskning påverkar många andra
organismer, från plankton till stora rovdjur. Om dessa arter försvagas kan
det leda till en dominoeffekt som destabiliserar hela ekosystemet.
Sammanfattning
Torskens rom är mycket känslig för förändringar i
salthalt, syre och temperatur, och när Östersjöns vatten blir varmare och syrebristen
ökar, utsätts både rommen och torskens unga för allvarliga hot. Liknande
problem drabbar strömmingen, vars lekområden och föda påverkas av förändringar
i temperatur och vattenkvalitet. Östersjöns unika ekosystem är sårbart för
klimatförändringar och överfiske, och både torskens och strömmingens nedgång
hotar att rubba balansen i havet.
Detta, som du redogjort för ovan, är
naturligtvis känt bland forskarna i staterna runt Östersjön. Drabbas någon stat
mer än andra - t ex Sverige?
Kan du redogöra för det politiska läget vad gäller främst strömmingen i
Östersjön. Läggs det t ex lagförslag från EU, som ej accepterats av
medlemsstaterna? Vilka stater var emot?
Har alla medlemsstater i EU lika rösträtt i denna fråga? Finns det stater som
ej berörs av Östersjöproblemen, som röstar emot? Vilka motiv/skäl har
'nej-sägarna'?
ChatGPT sade:
Östersjöns ekologiska och fiskerelaterade problem är
välkända bland forskare och beslutsfattare i länderna runt Östersjön, och
situationen är ett politiskt och ekonomiskt känsligt ämne. Hur olika länder
drabbas av strömmingsminskningen och andra fiskerelaterade problem varierar
beroende på deras beroende av fisket, deras geografiska läge och de ekonomiska
intressen, som är kopplade till fiskerinäringen. Låt oss gå igenom de olika
aspekterna av den politiska situationen och hur staterna och EU har hanterat
frågan.
1. Olika påverkan på stater runt Östersjön
Länderna runt Östersjön (Sverige, Finland, Danmark,
Tyskland, Polen, Estland, Lettland, Litauen och Ryssland) påverkas i olika grad
av problemen i havet, beroende på deras fiskenäring, kustlinje och ekonomiska
beroende av havet.
- Sverige
och Finland: Dessa länder har historiskt varit
mycket beroende av strömmingsfiske, särskilt i Bottenhavet och
Bottenviken. Sverige har sett en betydande nedgång i kustfisket, och många
småskaliga kustfiskare har drabbats hårt av den minskade tillgången på
strömming. Finland är i liknande situation, med ett beroende av fisket
både för den lokala ekonomin och som en kulturell tradition.
- Polen,
Lettland och Litauen: Dessa länder är också starkt
beroende av fisket, men i större utsträckning av torsk. Eftersom
torskbestånden har kollapsat, särskilt i östra Östersjön, har dessa länder
sett en kraftig påverkan på fiskerinäringen.
- Danmark
och Tyskland: Dessa länder har starka ekonomiska
intressen kopplade till storskaligt pelagiskt fiske, inklusive fisket
efter strömming och sill. Danmark har flera stora pelagiska trålare som
fiskar i Östersjön, och deras ekonomiska intressen har ofta lett till
motsättningar i fiskeförhandlingar.
2. EU
roll i fiskeförvaltningen
EU spelar en central roll i att reglera fisket i
Östersjön, eftersom Östersjön ligger inom flera medlemsstaters fiskezoner och
därmed omfattas av EU
gemensamma fiskeripolitik (Common Fisheries Policy,
CFP). Inom EU regleras fiske genom fastställande av årliga kvoter för olika
arter, inklusive strömming och torsk, baserat på vetenskapliga råd från t.ex.
Internationella Havsforskningsrådet (ICES).
a) Politiska förhandlingar om fiskekvoter
Varje år förhandlar EU
medlemsstater om fiskekvoterna för olika arter i
Östersjön, inklusive strömming och torsk. Vetenskapliga råd, som ofta föreslår
mycket restriktiva kvoter eller till och med fiskestopp för vissa arter, vägs
mot de ekonomiska intressena hos fiskerinäringarna i de berörda länderna. Detta
skapar ofta spänningar mellan olika medlemsstater.
- Motstånd
mot striktare kvoter: Länder med starka ekonomiska
intressen i storskaligt fiske, som Danmark, Polen och de baltiska
staterna, har ofta motsatt sig förslag om drastiskt minskade kvoter. De är
oroliga för att strikta begränsningar kan påverka deras fiskeindustrier
och de ekonomiska inkomster som genereras.
- Sverige
och Finland: Sverige och Finland, som har sett
negativa effekter av minskat kustfiske och strömmingsbestånd, har ofta
drivit på för striktare reglering och fiskekvoter, i linje med de
vetenskapliga råden. Dessa länder vill skydda de långsiktiga bestånden och
bevara sina småskaliga fisken.
b) EU-kommissionens förslag
EU-kommissionen, som är ansvarig för att föreslå
lagstiftning och kvoter, har flera gånger försökt genomdriva striktare
regleringar för fisket i Östersjön. Till exempel har kommissionen föreslagit
kraftiga minskningar av fiskekvoterna för både torsk och strömming, baserat på
forskningsrapporter som visar att bestånden är i allvarlig fara.
- Vetenskapliga
råd om fiskestopp: Flera gånger har ICES och andra
forskningsorgan rekommenderat totalt fiskestopp för torsk och kraftiga
nedskärningar i strömmingsfisket. Trots detta har medlemsstaterna i
förhandlingarna ofta valt att inte följa dessa rekommendationer fullt ut,
delvis på grund av starkt ekonomiskt tryck från fiskerinäringen.
c) Nej-sägare och deras motiv
Vissa länder, som Danmark, Polen och de baltiska
staterna, har ibland röstat emot strikta kvoter och åtgärder för att minska
fisket. Deras motiv varierar, men det handlar oftast om följande skäl:
- Ekonomiska
skäl: Fisket är en viktig industri för dessa länder,
särskilt det storskaliga trålfisket. Att minska kvoterna för strömming och
torsk skulle direkt påverka deras ekonomiska intressen och kunna leda till
förlust av jobb och inkomster, både inom fiskenäringen och relaterade
industrier, såsom fiskförädling.
- Sociala
skäl: Fisket är också en viktig del av kustsamhällenas
kultur och försörjning i dessa länder. Att införa strikta begränsningar
kan hota små kustsamhällens överlevnad, vilket ofta har lett till
politiskt motstånd mot fiskestopp.
d) Röstfördelning inom EU
I fiskefrågor har alla medlemsstater i EU en viss
rösträtt, men de har inte lika mycket inflytande. EU använder ett system som
kallas "kvalificerad majoritet" i många frågor, inklusive
fiskeförvaltning. Detta innebär att varje medlemsstat har en viss vikt beroende
på sin befolkningsstorlek, och för att ett förslag ska antas krävs att minst 55
% av medlemsstaterna (minst 15 av 27) som tillsammans representerar minst 65 %
av EU
befolkning röstar för det.
- Fiskefrågor
som berör alla: Trots att vissa länder inte gränsar
till Östersjön (t.ex. Spanien eller Italien), har alla EU-medlemsstater
rösträtt i frågor som rör den gemensamma fiskeripolitiken. Detta kan
ibland leda till att länder utan direkt koppling till Östersjön röstar på
ett sätt som går emot de direkta intressena för de Östersjöländer som är
beroende av fiskenäringen.
e) Stöd från icke-Östersjöländer
Det händer att länder utan egen fiskeverksamhet i
Östersjön stöder striktare regleringar, som Frankrike eller Irland, eftersom de
själva är intresserade av att skydda sina egna marina resurser från överfiske i
andra havsområden. Dessa länder kan ibland rösta tillsammans med miljöinriktade
stater som Sverige och Finland.
3. Framtida åtgärder och motstånd
Den fortsatta politiska debatten inom EU handlar ofta om
att balansera miljökrav och hållbarhetsmål med de ekonomiska intressena hos
fiskerinäringen. Det finns ett antal olika utmaningar framöver:
- Implementering
av hållbar fiskepolitik: EU
gemensamma fiskeripolitik har målet att säkerställa ett
hållbart fiske som inte äventyrar framtida bestånd. Men genomförandet av detta
mål har stött på hinder när medlemsstater med starka ekonomiska intressen har
motsatt sig de hårdaste åtgärderna.
- Klimatförändringar:
Östersjöns fiskeripolitik måste också ta hänsyn till klimatförändringar,
som förändrar havets ekosystem och kräver en flexibel förvaltning. Detta
kan innebära ännu strängare åtgärder i framtiden, vilket kan skapa
ytterligare spänningar mellan medlemsstaterna.
Sammanfattning
Det politiska läget kring strömming och torsk i Östersjön
präglas av en komplex balansgång mellan miljömässiga, ekonomiska och sociala
intressen. Medan länder som Sverige och Finland ofta driver på för striktare
regleringar och hållbara kvoter för att skydda ekosystemet, har andra länder
som Danmark, Polen och de baltiska staterna motsatt sig hårda åtgärder för att
skydda sina ekonomiska intressen. EU
gemensamma fiskeripolitik spelar en avgörande roll, men
de stora skillnaderna i hur olika länder påverkas av fiske- och miljöfrågor.
Sammanställt av Göran Forsmark den 29 september 2024
Kommentarer
Skicka en kommentar