Strömmingsproblematiken i Östersjön

 Göran funderar:
Jag vet att sill och strömming är en och samma art. Skillnaden är storleken. Strömmingen är mindre därför att det kräver energi för att upprätthålla den ’rätta saltbalansen’ i kroppen. Norr om Kalmarsund kallas sillen för strömming.
För att sätta mig in i ’strömmingsfrågan’ har jag ställt frågor vartefter de dök upp i huvudet. Svaren kom snabbt (detta kallas chat). Den här gången har jag valt att fråga ChatGPT ( AI), som har de bäst strukturerade svaren. Jag har ingen som helst möjlighet att kontrollera sanningshalten.

Göran frågar:
Vad kan du berätta om vad som händer med strömmingen i Östersjön? Stora trålare dammsuger bottnarna. Strömmingen är föda för t ex torsken - hur går det då med torsken i Östersjön. Du får gärna berätta mycket. I botten handlar det om ekonomi. De stora trålarna har fått statliga (?) subventioner för att kunna byggas.

ChatGPT svarade:
Strömmingen (eller sill, beroende på region) i Östersjön har länge varit en central del av det marina ekosystemet och en viktig resurs för fisket. Men under de senaste åren har strömmingsbestånden minskat kraftigt, och detta har fått stora konsekvenser både för fiskbestånden i Östersjön och för det kommersiella fisket. Det du tar upp om stora trålare, torsken och den ekonomiska aspekten ger en bra utgångspunkt för att förstå den komplexa situationen. Här är en fördjupad bild av vad som händer: 

1. Strömmingens roll i Östersjöns ekosystem
Strömmingen är en nyckelart i Östersjön och spelar en viktig roll i havets näringsväv. Den är föda för flera rovdjur, inklusive torsk, säl, och fåglar. Minskande strömmingsbestånd påverkar därför hela ekosystemet. 
Torsken, som du nämner, är särskilt beroende av strömming som föda, särskilt den unga torsken. När strömmingen minskar, påverkas också torskens tillväxt och överlevnad. Detta förvärras av att torsken redan lider av en minskad population och hälsoproblem på grund av överfiske, syrebrist på havsbottnen, och klimatförändringar.

2. Trålningens påverkan på strömmingsbestånden
Stora industrifiskefartyg, ofta kallade pelagiska trålare, har i allt större utsträckning blivit en del av fisket i Östersjön. Dessa trålare kan effektivt och storskaligt fiska upp enorma mängder strömming genom att använda storskaliga nät, som ibland "dammsuger" havsbottnarna på fisk. Detta har fått följande konsekvenser: 

Minskade bestånd: Överfiske, speciellt med stora trålare, har orsakat kraftigt minskade bestånd av strömming, särskilt i Bottniska viken. Forskning visar att strömmingen numera är mindre till både storlek och antal.

Obalanserad fångst: De pelagiska trålarna tenderar att fånga stora mängder små strömmingar, vilket hindrar bestånden från att återhämta sig. När strömmingen inte får möjlighet att växa och reproducera sig leder det till minskande populationer över tid.

Lokala ekosystem och fiskenäringar påverkas: Mindre kustfiskare, som är beroende av strömming för sin försörjning, drabbas hårt när strömmingsbestånden minskar. De får konkurrera med de stora industrifartygen om en krympande resurs.

3. Torskens kollaps i Östersjön
Torsken, en annan viktig art i Östersjön, är i kris. Särskilt östra beståndet av torsk i Östersjön har kollapsat under de senaste årtiondena, och situationen förvärras på flera fronter:

Brutna näringskedjor: När strömmingen minskar på grund av överfiske, har torsken svårare att hitta föda. Den undernärda torsken förlorar i storlek och hälsa, vilket försämrar både reproduktion och överlevnad. Detta skapar en ond cirkel där minskad föda leder till minskad torskpopulation, vilket i sin tur påverkar andra arter i ekosystemet.

Miljöförändringar: Östersjön lider också av andra problem, som syrebrist på havsbottnen och stigande temperaturer, vilket ytterligare försämrar förutsättningarna för torsken att överleva och frodas.

Överfiske av torsk: Tidigare överfiske av torsk, både inom kommersiellt fiske och illegalt fiske, har försvagat bestånden så pass att torsken inte har kunnat återhämta sig, även om det idag finns restriktioner.

4. Ekonomi och statliga subventioner

Den ekonomiska sidan av fisket är central i diskussionen. Många av de stora trålarna och fiskeföretagen har fått betydande subventioner från både nationella och EU-finansierade program. Dessa subventioner syftar till att stödja den pelagiska fiskeflottan och modernisera fisket, men de har också bidragit till att möjliggöra en storskalig och intensiv exploatering av fiskeresurserna. 

Fiskesubventioner från EU: Europeiska Unionen har historiskt sett tilldelat stora summor för att stödja fiskerinäringen. En del av dessa pengar har gått till att finansiera uppbyggnaden av stora industrifiskebåtar, vilket har lett till en överkapacitet inom fisket. När fiskeflottan blir större än vad fiskebestånden tål, uppstår en obalans som leder till överfiske.

Ekonomiska incitament: De ekonomiska vinsterna från storskaligt fiske lockar företag till att fortsätta tråla, även om det långsiktigt skadar ekosystemet. Det är ofta mer lönsamt att maximera kortsiktiga vinster än att satsa på hållbara fiskemetoder.

5. Vad kan göras?
Det pågår diskussioner och försök att hitta lösningar för att skydda Östersjöns ekosystem och fiskbestånd. Här är några av de förslag och åtgärder som diskuteras: 

Striktare kvoter och reglering: Forskare och miljöorganisationer har föreslagit att minska fiskekvoterna för strömming och torsk drastiskt och till och med införa fiskestopp i vissa områden.

Marina reservat: Att skapa fler skyddade områden, där fiske är förbjudet, skulle kunna hjälpa fiskbestånden att återhämta sig.

Subventioner för hållbart fiske: Om subventioner istället riktades till småskaliga, hållbara fiskemetoder, skulle det kunna bidra till att minska pressen på bestånden samtidigt som det stöder lokala kustfiskare.

Konsumentval: Ökad medvetenhet om hållbarhetsfrågor bland konsumenter kan också spela en roll. Genom att välja MSC-certifierad eller hållbart fångad fisk kan konsumenter bidra till att minska efterfrågan på fisk från överfiskade bestånd.

6. Klimatförändringar och miljöpåverkan

Klimatförändringarna förvärrar situationen ytterligare. Östersjön värms upp snabbare än många andra hav, och detta påverkar både strömmingen och torsken. Förändrade temperaturer kan påverka fiskens fortplantning, tillgången till föda och vattenkvaliteten. 

Sammanfattning
Situationen med strömmingen i Östersjön är ett komplext problem, som är starkt sammankopplat med både ekologiska och ekonomiska faktorer. Storskaligt trålfiske har bidragit till minskade strömmingsbestånd, vilket påverkar hela det marina ekosystemet, inklusive torsken. Ekonomiska subventioner har gett de stora trålarna möjlighet att fortsätta överfiska, vilket skadar både miljön och småskaliga fiskares försörjning. Åtgärder som strängare regleringar, skyddade områden och en omställning till hållbara fiskemetoder krävs för att vända den negativa trenden. 

Göran frågar:
Är det torskens ägg - rom - som läggs på botten och befruktas för att sedan bli fiskyngel? Finns det risk att rom flyter upp när Östersjöns vatten blir varmare? Finns det fler liknande problem som drabbar strömmingen?

ChatGPT svarade:
Ja, torskens reproduktionsprocess är nära kopplad till havsbotten, och förändringar i miljöförhållanden i Östersjön har allvarliga konsekvenser för denna viktiga process. Låt oss gå igenom hur torskens ägg utvecklas, vilka problem varmare vatten kan skapa, och liknande problem för strömmingen.

1. Torskens reproduktionsprocess
Torsken i Östersjön lägger sin rom i djupare vatten, och den är beroende av specifika förhållanden för att äggen ska utvecklas på rätt sätt.

• Äggläggning och befruktning: Torskens ägg läggs inte direkt på botten, men de befruktas i den fria vattenmassan och är beroende av specifika nivåer av salthalt och syre. Äggen är lite tyngre än vattnet, men tillräckligt lätta för att sväva en bit över botten, särskilt i djupare delar av Östersjön, där salthalten är högre.
• Salthaltens roll: I Östersjön, där salthalten är lägre än i Atlanten, är äggen särskilt känsliga för förändringar i salthalten. Om salthalten sjunker ytterligare på grund av förändrade havsströmmar eller ökade färskvatteninflöden från land, kan torskens ägg sjunka till botten, där syrebristen ofta är kritisk.
• Vattenkvalitet: För att torskäggen ska utvecklas till friska yngel behövs tillräckliga syrenivåer. I många delar av Östersjön, särskilt de djupa områdena där torsken normalt leker, är syrehalten väldigt låg på grund av övergödning, vilket har lett till så kallade "döda zoner". Om äggen sjunker till dessa syrefattiga bottnar kvävs de och kan inte utvecklas.

2. Effekter av varmare vatten
Värmande vatten i Östersjön, ett resultat av klimatförändringar, påverkar både torskens rom och andra delar av det marina livet.

• Rom som flyter upp: Varmare vatten leder till förändringar i skiktningen av vattnet. Östersjön är ett så kallat "skiktat" hav, där det finns en tydlig skillnad mellan ytvattnet (som är mer sötvatten) och det djupare, saltare vattnet. När vattnet blir varmare kan den skiktningen förändras, vilket kan påverka torskens rom negativt. Om vattnets täthet förändras, kan äggen, som är beroende av korrekt salthalt och syrenivå, flyta upp till ytskiktet, där salthalten är för låg och där de inte överlever.
• Snabbare utveckling i varmare vatten: Varmare vatten kan också leda till att torskäggens utveckling går snabbare, vilket kan leda till att ynglen kläcks i fel tid på året, då tillgången på föda är otillräcklig. Detta kan resultera i en hög dödlighet bland torskynglen.
• Syrebrist och döda zoner: Klimatförändringar förvärrar också övergödningsproblemet i Östersjön, eftersom varmare vatten försvårar omblandningen av syre mellan ytan och djupare vatten. Detta leder till utbredda syrefattiga områden, särskilt på djupare bottnar, där torsken normalt leker. Torskens ägg kan därmed utsättas för dödliga syrefattiga förhållanden.

3. Strömmingens utmaningar
Precis som torsken står även strömmingen inför flera problem i ett förändrat Östersjön.

• Temperaturens påverkan på strömmingen: Strömmingen är anpassad till kallare vatten, och varmare temperaturer påverkar deras lekområden, tillväxt och fortplantning. Forskning har visat att när vattnet blir varmare minskar strömmingens storlek och vikt, och deras tillväxt saktar ner. Detta kan bero på att strömmingen blir stressad av varmare temperaturer eller att deras föda påverkas negativt.
• Födotillgång: Strömmingens viktigaste föda är djurplankton, som också påverkas av vattenkvalitet och temperatur. Varmare vatten kan leda till förändringar i planktonsammansättningen, vilket i sin tur påverkar strömmingens tillgång på föda. En minskning i tillgången på plankton kan försvaga strömmingen och försämra dess reproduktionsframgång.
• Förändrad lek: Strömmingen leker normalt på våren och sommaren i kustområden. Om vattenkvaliteten försämras, med mer övergödning och algblomningar i dessa områden, kan strömmingens lekområden bli ogästvänliga. Dessutom kan förhöjda vattentemperaturer störa deras fortplantning.

4. Östersjöns unika sårbarhet
Östersjön är ett bräckvattenhav, vilket innebär att det har en unik blandning av sötvatten och saltvatten. Detta gör havet särskilt känsligt för förändringar i miljön. Både torsk och strömming är anpassade till de specifika förhållanden, som råder i Östersjön, och snabba förändringar i klimatet och vattenkvaliteten utgör stora hot för deras överlevnad.

• Syrebristen: Stora delar av Östersjöns botten har blivit "döda zoner" på grund av syrebrist, vilket påverkar både lekplatser för torsk och strömmingens livsmiljöer. Döda zoner skapas när stora mängder näringsämnen, främst från jordbruk och avloppsvatten, rinner ut i havet och orsakar övergödning. Detta leder till kraftiga algblomningar, och när algerna dör och sjunker till botten bryts de ned av bakterier som förbrukar syre, vilket leder till syrefattiga förhållanden på havsbotten.
• Klimatförändringar: Östersjön värms upp snabbare än många andra hav i världen, och detta förvärrar de problem, som redan finns i ekosystemet. Förutom att påverka torsk och strömming leder varmare vatten till fler algblomningar, förlust av viktiga livsmiljöer för många arter och ökad biologisk stress för hela ekosystemet.

5. Ekosystemeffekter
Både torsk och strömming spelar en central roll i Östersjöns ekosystem, och deras nedgång påverkar andra arter och hela näringskedjan.

• Rovdjur: Strömming och torsk är båda viktiga bytesfiskar för större rovdjur som sälar, havsfåglar och andra stora fiskar. När deras populationer minskar påverkas även dessa rovdjur, vilket kan leda till ytterligare obalanser i ekosystemet.
• Fiskarnas roll i näringskedjan: Strömmingens och torskens roll som mellanled i näringskedjan gör att deras minskning påverkar många andra organismer, från plankton till stora rovdjur. Om dessa arter försvagas kan det leda till en dominoeffekt som destabiliserar hela ekosystemet.

Sammanfattning
Torskens rom är mycket känslig för förändringar i salthalt, syre och temperatur, och när Östersjöns vatten blir varmare och syrebristen ökar, utsätts både rommen och torskens unga för allvarliga hot. Liknande problem drabbar strömmingen, vars lekområden och föda påverkas av förändringar i temperatur och vattenkvalitet. Östersjöns unika ekosystem är sårbart för klimatförändringar och överfiske, och både torskens och strömmingens nedgång hotar att rubba balansen i havet.

Göran frågade:
Detta, som du redogjort för ovan, är naturligtvis känt bland forskarna i staterna runt Östersjön. Drabbas någon stat mer än andra - t ex Sverige?
Kan du redogöra för det politiska läget vad gäller främst strömmingen i Östersjön. Läggs det t ex lagförslag från EU, som ej accepterats av medlemsstaterna? Vilka stater var emot?
Har alla medlemsstater i EU lika rösträtt i denna fråga? Finns det stater som ej berörs av Östersjöproblemen, som röstar emot? Vilka motiv/skäl har 'nej-sägarna'?

ChatGPT svarade:
Östersjöns ekologiska och fiskerelaterade problem är välkända bland forskare och beslutsfattare i länderna runt Östersjön, och situationen är ett politiskt och ekonomiskt känsligt ämne. Hur olika länder drabbas av strömmingsminskningen och andra fiskerelaterade problem varierar beroende på deras beroende av fisket, deras geografiska läge och de ekonomiska intressen, som är kopplade till fiskerinäringen. Låt oss gå igenom de olika aspekterna av den politiska situationen och hur staterna och EU har hanterat frågan.

1. Olika påverkan på stater runt Östersjön
Länderna runt Östersjön (Sverige, Finland, Danmark, Tyskland, Polen, Estland, Lettland, Litauen och Ryssland) påverkas i olika grad av problemen i havet, beroende på deras fiskenäring, kustlinje och ekonomiska beroende av havet.

• Sverige och Finland: Dessa länder har historiskt varit mycket beroende av strömmingsfiske, särskilt i Bottenhavet och Bottenviken. Sverige har sett en betydande nedgång i kustfisket, och många småskaliga kustfiskare har drabbats hårt av den minskade tillgången på strömming. Finland är i liknande situation, med ett beroende av fisket både för den lokala ekonomin och som en kulturell tradition.
• Polen, Lettland och Litauen: Dessa länder är också starkt beroende av fisket, men i större utsträckning av torsk. Eftersom torskbestånden har kollapsat, särskilt i östra Östersjön, har dessa länder sett en kraftig påverkan på fiskerinäringen.
• Danmark och Tyskland: Dessa länder har starka ekonomiska intressen kopplade till storskaligt pelagiskt fiske, inklusive fisket efter strömming och sill. Danmark har flera stora pelagiska trålare som fiskar i Östersjön, och deras ekonomiska intressen har ofta lett till motsättningar i fiskeförhandlingar.

2. EU-s roll i fiskeförvaltningen
EU spelar en central roll i att reglera fisket i Östersjön, eftersom Östersjön ligger inom flera medlemsstaters fiskezoner och därmed omfattas av EU-s gemensamma fiskeripolitik (Common Fisheries Policy, CFP). Inom EU regleras fiske genom fastställande av årliga kvoter för olika arter, inklusive strömming och torsk, baserat på vetenskapliga råd från t.ex. Internationella Havsforskningsrådet (ICES).

a) Politiska förhandlingar om fiskekvoter

Varje år förhandlar EU-s medlemsstater om fiskekvoterna för olika arter i Östersjön, inklusive strömming och torsk. Vetenskapliga råd, som ofta föreslår mycket restriktiva kvoter eller till och med fiskestopp för vissa arter, vägs mot de ekonomiska intressena hos fiskerinäringarna i de berörda länderna. Detta skapar ofta spänningar mellan olika medlemsstater.

• Motstånd mot striktare kvoter: Länder med starka ekonomiska intressen i storskaligt fiske, som Danmark, Polen och de baltiska staterna, har ofta motsatt sig förslag om drastiskt minskade kvoter. De är oroliga för att strikta begränsningar kan påverka deras fiskeindustrier och de ekonomiska inkomster som genereras.
• Sverige och Finland: Sverige och Finland, som har sett negativa effekter av minskat kustfiske och strömmingsbestånd, har ofta drivit på för striktare reglering och fiskekvoter, i linje med de vetenskapliga råden. Dessa länder vill skydda de långsiktiga bestånden och bevara sina småskaliga fisken.

b) EU-kommissionens förslag
EU-kommissionen, som är ansvarig för att föreslå lagstiftning och kvoter, har flera gånger försökt genomdriva striktare regleringar för fisket i Östersjön. Till exempel har kommissionen föreslagit kraftiga minskningar av fiskekvoterna för både torsk och strömming, baserat på forskningsrapporter som visar att bestånden är i allvarlig fara.

• Vetenskapliga råd om fiskestopp: Flera gånger har ICES och andra forskningsorgan rekommenderat totalt fiskestopp för torsk och kraftiga nedskärningar i strömmingsfisket. Trots detta har medlemsstaterna i förhandlingarna ofta valt att inte följa dessa rekommendationer fullt ut, delvis på grund av starkt ekonomiskt tryck från fiskerinäringen.

c) Nej-sägare och deras motiv
Vissa länder, som Danmark, Polen och de baltiska staterna, har ibland röstat emot strikta kvoter och åtgärder för att minska fisket. Deras motiv varierar, men det handlar oftast om följande skäl:
Ekonomiska skäl: Fisket är en viktig industri för dessa länder, särskilt det storskaliga trålfisket. Att minska kvoterna för strömming och torsk skulle direkt påverka deras ekonomiska intressen och kunna leda till förlust av jobb och inkomster, både inom fiskenäringen och relaterade industrier, såsom fiskförädling.
Sociala skäl: Fisket är också en viktig del av kustsamhällenas kultur och försörjning i dessa länder. Att införa strikta begränsningar kan hota små kustsamhällens överlevnad, vilket ofta har lett till politiskt motstånd mot fiskestopp.

d) Röstfördelning inom EU
I fiskefrågor har alla medlemsstater i EU en viss rösträtt, men de har inte lika mycket inflytande. EU använder ett system som kallas "kvalificerad majoritet" i många frågor, inklusive fiskeförvaltning. Detta innebär att varje medlemsstat har en viss vikt beroende på sin befolkningsstorlek, och för att ett förslag ska antas krävs att minst 55 % av medlemsstaterna (minst 15 av 27) som tillsammans representerar minst 65 % av EUs befolkning röstar för det.

Fiskefrågor som berör alla: Trots att vissa länder inte gränsar till Östersjön (t.ex. Spanien eller Italien), har alla EU-s medlemsstater rösträtt i frågor som rör den gemensamma fiskeripolitiken. Detta kan ibland leda till att länder utan direkt koppling till Östersjön röstar på ett sätt som går emot de direkta intressena för de Östersjöländer som är beroende av fiskenäringen.

e) Stöd från icke-Östersjöländer
Det händer att länder utan egen fiskeverksamhet i Östersjön stöder striktare regleringar, som Frankrike eller Irland, eftersom de själva är intresserade av att skydda sina egna marina resurser från överfiske i andra havsområden. Dessa länder kan ibland rösta tillsammans med miljöinriktade stater som Sverige och Finland.

3. Framtida åtgärder och motstånd
Den fortsatta politiska debatten inom EU handlar ofta om att balansera miljökrav och hållbarhetsmål med de ekonomiska intressena hos fiskerinäringen. Det finns ett antal olika utmaningar framöver:

Implementering av hållbar fiskepolitik:

• EU-s gemensamma fiskeripolitik har målet att säkerställa ett hållbart fiske som inte äventyrar framtida bestånd. Men genomförandet av detta mål har stött på hinder när medlemsstater med starka ekonomiska intressen har motsatt sig de hårdaste åtgärderna.

• Klimatförändringar: Östersjöns fiskeripolitik måste också ta hänsyn till klimatförändringar, som förändrar havets ekosystem och kräver en flexibel förvaltning. Detta kan innebära ännu strängare åtgärder i framtiden, vilket kan skapa ytterligare spänningar mellan medlemsstaterna.

Sammanfattning
Det politiska läget kring strömming och torsk i Östersjön präglas av en komplex balansgång mellan miljömässiga, ekonomiska och sociala intressen. Medan länder som Sverige och Finland ofta driver på för striktare regleringar och hållbara kvoter för att skydda ekosystemet, har andra länder som Danmark, Polen och de baltiska staterna motsatt sig hårda åtgärder för att skydda sina ekonomiska intressen. EU-s gemensamma fiskeripolitik spelar en avgörande roll, men de stora skillnaderna i hur olika länder påverkas av fiske- och miljöfrågor. 

Sammanställt av Göran Forsmark den 1 oktober 2024