Resplan med dagsprogram

 

Höga kusten och Inlandsbanan

Resplan

Tors 5 september: Höga kusten
Vi samlas på Stockholms station på förmiddagen för att ta tåget till Sundsvall. Bor du längs vägen ordnar vi så klart din biljett därifrån. Lunch äter ni själva på tåget, medhavd eller i restaurangvagnen. Med egen buss fortsätter färden från Sundsvall mot Höga kusten. Vi åker via Härnösand till dess vi kommer fram till Ångermanälven. Thorbjörn Fälldins hemort Ramvik är en av småorterna som vi passerar förbi. Efter cirka tio mils färd når vi fram till Sandöbron och brofästet i Lunde. Vi är nu i de sydöstra delarna av Ådalen som sträcker sig från Bottenhavet och följer Ångermanälven till Junsele. Ådalen-31 har ju blivit ett begrepp för oss och härrör till en arbetskonflikt med strejker mot sänkta löner på sågverken just 1931. Demonstrationerna här i Lunde urartade och militärer öppnade eld mot demonstranterna. Fem av dem dog och händelsen delade Sverige i två läger om vems skuld det var och det blev väldigt tydligt en åsiktsskillnad mellan borgerliga och vänsterinriktade. Händelsen blev uppmärksammad över hela Europa och har bland annat filmatiserats av Bo Wideberg i filmen som heter just Ådalen 31. En av våra främsta skulptörer, Lenny Clarhäll, har gjort ett fint konstverk som vi ser.

Fre 6 september: Högen kusten, Umeå
Märkligt nog är detta inte den största tragedin här i Lunde. Bron som vi står vid är i sin tur föremål för en annan tragisk historisk händelse. Sandöbron planerades under 30-talet med avsikten att det skulle bli en fast förbindelse över Ångermanälven och en symbol för framåtanda efter Ådalen 31. Dessvärre så var det gjutna brospannet för vekt och bara en dag innan 2:a världskriget började 1939 gick gjutformen sönder och föll ned i älven med 18 byggarbetare som alla dog. Bron vi ser nu blev ändå klar fyra år senare och var den bro man använde fram till dess att Högakustenbron invigdes 1997. Efter en rejäl bensträckare vid Sandbron följer vi Ångermanälven på norra sidan bort mot Högakustenbron där vi kommer att bo över natten vid Ångermanälven med fina vyer över bron. Vi äter en två-rätters välkomstmiddag.

Efter frukost ska vi börja utforska Höga kusten, kustområdet i Ångermanland. Sedan den senaste istiden har en landhöjning på nästan 300 meter gjort landskapet säreget med världens högsta kustlinje med väldigt höga klippor. Begreppet Höga kusten myntades i början på 1970-talet efter att forskningsarbetet visat att just här var inlandsisen som tjockast vid den senaste istiden för 20 000 år sedan - hela 3 kilometer. Denna tunga ismassa tryckte ner jordskorpan ungefär 1000 meter. När isen smält så mycket att det var isfritt för drygt 10 000 år sedan hade landmassan höjts upp cirka 500 meter så det stack upp små öar och skär ur havet. En av dessa öar var Skuleberget som vi ser på vänster sida när vi färdas längs E4:an på väg till Umeå efter lunch. Det är inte alls omöjligt att vi ser enstaka klättrare som är på väg uppför berget. Med vår egen buss åker vi norrut och är strax framme vid Höga Kusten där vi färdas längs en av Sveriges vackraste vägar. Vi gör ett stopp vid Nordingrå och kyrkan där, passerar tunnbrödsorten Mjällom på vår väg till Norrfällsviken där vi går till ett klapperstensfält som är så typiskt för detta område. Vi åker sedan vidare till Ullånger, där vi äntrar en egen chartrad båt till Örnsköldsviksarkipelagens främsta ö, Ulvön. Båtresan till Ulvön tar cirka 45 minuter. På ön bor det ett 40- tal som är bofasta, men i sommartider blir det mångfalt fler. Fiskeläget Ulvöhamn är den mest kända platsen på ön och är mest förknippad med surströmming. Det sista stora salteriet lades ned på 80-talet och idag är det bara småskaligt. Det lilla salteriet som har lite produktion står bakom varumärken som Ulvöprinsen och Erik den Röde. Vi får en guidad visning av Ulvö Museum som tar upp surströmmingshistorien. Vi får också se det fina kapellet i trä som byggdes redan 1622 och är ett av de äldsta längs Norrlandskusten. Interiören som målades tidigt 1700-tal är riktigt fin och ger oss en inblick både i den kristna världen såväl som livet på Ulvön för fiskarna. Ulvön är en charmig ö med hotell, restauranger och caféer. Vi äter en gemensam lunch på hotellet och sedan får du lite egen tid att strosa runt på Ulvön. Med båt åker vi sedan tillbaka till hamnen i Ullånger där vår buss väntar på oss. Vi fortsätter ytterligare en bit norrut till den närliggande Skuleskogens nationalpark, den västra ingången. Denna entré har mycket hög grad av tillgänglighet liksom anslutande stigar mot närliggande utsiktsplatser. Från Dag 2 Höga kusten, Umeå parkeringen löper en bred träramp 200 meter in i skogen till ett stort trädäck med sittplatser, eldstad och informationstavlor om Skuleskogen och Världsarvet Höga Kusten. Det blir en perfekt plats att lära mer om Höga kusten som varit ett världsarv sedan år 2000. För den som vill göra en kortare vandring på 1,5 km går det bra att följa en grusad gångväg mot utsiktsplatsen vid Nylandsrutens sydöstra brant. Härifrån ser du förutom en stor del av nationalparken även Skags fyr i nordost, naturreservatet Trysunda i öster och Ulvöarna i sydost. Nedanför branten blänker Svarttjärns mörka vattenspegel. Färden fortsätter ytterligare norrut och tidig kväll anländer vi till Umeå, Björkarnas stad som den ofta kallas och som är Norrlands största stad som hade status som Europas kulturhuvudstad 2014. Det nya Umeå som växte fram längs Umeälven i samband med detta har prisats rikligt. Vi checkar in på ett hotell mitt i staden och kvällen är fri för att själv utforska stadens centrum och äta en god bit mat. upp surströmmingshistorien. Vi får också se det fina kapellet i trä som byggdes redan 1622 och är ett av de äldsta längs Norrlandskusten. Interiören som målades tidigt 1700-tal är riktigt fin och ger oss en inblick både i den kristna världen såväl som livet på Ulvön för fiskarna. Ulvön är en charmig ö med hotell, restauranger och caféer. Vi äter en gemensam lunch på hotellet och sedan får du lite egen tid att strosa runt på Ulvön. Med båt åker vi sedan tillbaka till hamnen i Ullånger där vår buss väntar på oss. Vi fortsätter ytterligare en bit norrut till den närliggande Skuleskogens nationalpark, den västra ingången. Denna entré har mycket hög grad av tillgänglighet liksom anslutande stigar mot närliggande utsiktsplatser. Från Dag 2 Höga kusten, Umeå parkeringen löper en bred träramp 200 meter in i skogen till ett stort trädäck med sittplatser, eldstad och informationstavlor om Skuleskogen och Världsarvet Höga Kusten. Det blir en perfekt plats att lära mer om Höga kusten som varit ett världsarv sedan år 2000. För den som vill göra en kortare vandring på 1,5 km går det bra att följa en grusad gångväg mot utsiktsplatsen vid Nylandsrutens sydöstra brant. Härifrån ser du förutom en stor del av nationalparken även Skags fyr i nordost, naturreservatet Trysunda i öster och Ulvöarna i sydost. Nedanför branten blänker Svarttjärns mörka vattenspegel. Färden fortsätter ytterligare norrut och tidig kväll anländer vi till Umeå, Björkarnas stad som den ofta kallas och som är Norrlands största stad som hade status som Europas kulturhuvudstad 2014. Det nya Umeå som växte fram längs Umeälven i samband med detta har prisats rikligt. Vi checkar in på ett hotell mitt i staden och kvällen är fri för att själv utforska stadens centrum och äta en god bit mat.

Lör 7 september: Kiruna
Idag blir det tidig uppstigning och vi hämtar upp våra frukostpaket som hotellet har gjort i ordning och tar sedan morgontåget till Kiruna via ett byte i Boden och ankommer Kiruna under eftermiddagen efter en vacker färd över älvar, genom djupa skogar och förbi oändliga myrar i Europas sista vildmark. Kiruna är Sveriges nordligaste stad. Namnet är den korta finska versionen av det samiska ordet Gironvarri och det fullständiga finska namnet blir då Kirunavaara, och då blir det genast mer bekant. 1900 grundades staden då man några år tidigare hittat stora järnmalmsfyndigheter här och grundaren av staden anses vara LKAB:s förste gruvdisponent Hjalmar Lundbohm. Tack vare utbyggnaden av malmbanan och kraftstationen i Porjus fick Kiruna tidigt elektricitet. Hjalmar Lundbohm såg till att staden blev ett modernt samhälle med stadsplan och bättre bostäder för gruvarbetarna här. Idag har tätorten strax under 17 000 invånare och i hela kommunen 23 000 invånare. Då Kiruna kommun är ungefär lika stort som hela Värmland är befolkningstätheten bara en person per kvadratkilometer. På stationen blir vi upphämtade med buss och får bevittna Kirunas pågående stadsomvandling. Det är gruvbrytningen som gjort att markförskjutningarna hotat Kiruna att förstöras och LKAB betalar hela denna stadsomvandling som man själva underrättade om 2003. Efter många år av planering påbörjades den fysiska flytten 2012, och sedan 2018 står det nya stadshuset Kristallen klart, ritat av den ansedda danska arkitektbyrån Henning Larsen Architects A/S. Vi åker både förbi området som håller på att tömmas och till det nya området dit de gamla husen successivt flyttas. Kiruna kyrka, en gång i tiden framröstad som Sveriges vackraste byggnad, håller stängt inför den spektakulära förflyttningen som beräknas ske 2025. Om det är möjligt åker vi upp till höjden i björkskogen för att beundra kyrkan och klocktornet utvändigt medan den fortfarande står kvar på sin ursprungliga plats. Vi reser sedan österut en dryg mil till orten Jukkasjärvi, numera välkänt för sitt ishotell som lockar besökare från hela världen. Det grundades 1989 och byggs upp varje år med is och snö från Torneälvens is. Konstnärer och designers bygger upp rummen som vart och ett är riktiga konstverk och unika från år till år då dom smälter ned på våren. Numera finns också ett permanent ishotell året runt som vi kommer att titta in i. Dag 3 Kiruna Innan vi återvänder till Kiruna gör vi ett kortare uppehåll vid Jukkasjärvi kyrka och om kyrkans öppettider tillåter det ser vi den vackra insidan. Det är Lapplands äldsta kyrka byggd i början av 1600-talet och senare påbyggd på 1700-talet. Altartavlan gjordes av Bror Hjorth 1958, den och ytterligare några konstverk gör det till ett fint besök. Efter incheckning på vårt hotell är det middag på egen hand i de nyare delarna av Kiruna.

Sön 8 september: Kiruna, Jokkmokk
Under förmiddagen skall vi besöka gruvan i Kiruna. Gruvbrytningen är en fascinerande verksamhet där malmen bryts långt under markytan med fjärrstyrda maskiner och förarlösa tåg. LKAB:s Visitor Centre ligger inne i berget, 540 meter under marknivå. Brytningen sker idag ännu djupare, ner till 1 365 meter under marknivå. Guiden visar runt i den 20 000 kvadratmeter stora besöksanläggningen i autentisk gruvmiljö. Här finns utställningar, filmer och maskiner som visar hur gruvbrytningen och förädlingen går till. Gruvmuseet visar historiska miljöer, arbetsredskap och foton från början av 1900-talet. Guiden berättar om modern gruvbrytning och hur den kan få en hel stad att flytta. Efter besöket i gruvan äter vi lunch på egen hand och därefter går färden vidare mot Gällivare som är Inlandsbanans slutstation. Vi beskådar en av Sveriges vackraste stationsbyggnader innan vi här kliver ombord på vår chartrade rälsbuss som vi under tre dagar kommer att ta oss på en spännande resa på Inlandsbanan genom Norrlands inland. Vårt första mål är Jokkmokk, cirka fyra timmar söder om Kiruna. På väg mot Porjus åker vi över de oändliga myrarna där arbetarna som byggde kraftstationen gick i över fem mil och bar med sig allt som behövdes för bygget. Vi passerar även platsen där världens troligtvis enda myggmuseum var beläget. Porjus är känt för den landets första stora vattenkraftstation från 1915 som byggdes för att kunna elektrifiera den viktiga malmbanan men också en tänkt stor industristad. Då bygget inleddes visste man inte hur elektricitet kunde transporteras långa sträckor utan industristaden måste byggas runt kraftverket. När bygget avslutades visste man det och staden byggdes aldrig, kvar fanns världens modernaste och mest överdimensionerade kraftstation. Vi passerar Sveriges i särklass största kraftstation, Harsprånget. Den invigdes 1952 och producerar 1,5 % av Sveriges elproduktion. Den gamla flodfåran är idag torrlagd men innan man byggde stationen fanns här förmodligen Sveriges mäktigaste fors, häftigare och mer spektakulär än Storforsen som vi kommer till senare. Fallhöjden var 75 meter på drygt 4 kilometer och den rann genom en sicksackformad smal klyfta. Färden går fortsatt vidare söderut mot Jokkmokk. Vi passerar Akkats kraftstation i Lilla Lule Älv med dammluckorna som Dag 4 Kiruna, Jokkmokk dekorerats av konstnärerna Lars Pirak och Bengt Lindström och ännu ett stycke längre fram är vi framme vid Stora Lule Älv som är Sveriges mest utbyggda älv och vi är nu i vattenrallarland. En liten bit till på Inlandsbanan tar oss till dagens slutmål, Jokkmokk. Vi checkar in på hotellet som ligger vackert vid sjön Talvatis och avslutar dagen med en gemensam middag.

Mån 9 september: Storforsen
Jokkmokk är samernas kanske viktigaste stad i Sverige med en filial till sametinget i Kiruna, samernas utbildningscentrum med de tre olika utbildningslinjerna; samiska språket, sameslöjd och rennäring. Men det som Jokkmokk kanske är mest känt för är Jokkmokks marknad som går av stapeln i tre dagar med start första torsdagen i februari. I Jokkmokk skall vi självklart ägna oss åt samekulturen och göra ett besök på fjäll-och samemuséet Ajtte och fördjupa oss i samisk kultur och historia. Sedan blir det tid för lunch på egen hand i Jokkmokk innan vi återigen ska bege oss till Jokkmokks lilla tågstation och vår väntande rälsbuss. En stund innan vi når Kåbdalis gör vi ett kort stopp vid Polcirkeln. Vi passerade naturligtvis Polcirkeln även när vi åkte från Boden, men den här gången får vi möjlighet att stanna till. Vår slutstation idag är Kåbdalis och det var just här som bygget av Inlandsbanan avslutades i september 1936 då den sista skarven skruvades fast av dåvarande generaldirektören på SJ, den legendariske Axel Granholm. Det skulle dock dröja ända till augusti 1937 innan Inlandsbanan formellt invigdes av Axel Granholm och dåvarande Kronprinsen Gustaf Adolf. Då slogs en gyllene spik ned i en sliper och en minnessten restes över bygget och rallarna. Här i Kåbdalis väntar en hyrd buss på oss som tar oss ned till Bredsel och här får vi se Piteälven i form av Europas längsta fors, Storforsen, som är 5 km lång och har en fallhöjd på över 80 meter. Vi går på träbryggor ända ut till forsen och får verkligen se och känna urkraften i en av de 4 outbyggda älvarna i Norrland. Vattenflödet varierar givetvis beroende på när man är där men i början av september brukar det vara ca 700 kubikmeter i sekunden.T rots att det kan bli ned till 40 minusgrader vintertid fryser aldrig forsen riktigt till tack vare det stora och snabba vattenflödet. Vi checkar in på vårt hotell som ligger vid forsens slut och äter en trevlig middag med utsikt över vattenmassorna.

Tis 10 september: Saxnäs
Vi fortsätter idag färden längs Inlandsbanan och idag ska vi hela vägen till Vilhelmina som ligger ungefär 4 timmars tågresa bort. Rälsbussen väntar på oss vid Piteälvsbron där vi får möjlighet att gå ut på den och än en gång få njuta av den mäktiga Piteälven. Bron är en av två unika broar i landet som är en kombinerad väg-och järnvägsbro där spåret går mitt i körbanan. Den andra bron är Mankellbron i Sveg, döpt efter bygdens store son författaren Henning Mankell som också passeras av Inlandsbanan. Vi äntrar tåget och åker söderut på Inlandsbanan i två timmar till nästa stopp i Sorsele. På vägen söderut passerar vi bl. a Sveriges minsta station Buddnakk och det lite större Arvidsjaur. I Sorsele finns ett litet inlandsbanemuseum i gamla tågexpeditionen i stationshuset. Utställningen som de har här handlar naturligtvis om Inlandsbanans historia och att det tog 30 år att färdigställa från det att den började byggas 1907. Hur gick det egentligen till när den 1289 kilometer långa banan byggdes? Här får vi lära oss mer om detta och de storskaliga planerna om att utveckla Norrland, människorna som arbetade vid inlandsbanan och vad som fraktades efter banan. Från Sorsele har vi ytterligare en timmes färd till Vilhelmina där vi tar avsked av rälsbussen och fortsätter istället med buss. Strax innan Saxnäs gör vi ett kort stopp vid den vackra Trappstegsforsen och fortsätter sedan färden i ytterligare 30 minuter förbi Saxnäs till Fatmomakke Kyrkstad vid foten av Marsfjället. Det är den mest framträdande samiska kyrkstaden i Sverige. Platsen har haft, och har fortfarande en stor betydelse som en andlig och mångkulturell mötesplats i Norrlands inland, med kontinuitet från 1700-talet fram till idag. Kyrkstaden har även ett stort symbolvärde och stor betydelse för den samiska traditionen. De äldsta byggnaderna i Fatmomakke är från slutet av 1700-talet, men merparten har tillkommit under 1800- och 1900-talet. Fatmomakke består av 80 kåtor, stugor, bodar och en fin kyrka med samiska förtecken. De centrala byggnaderna i kyrkstaden är den ståtliga vita kyrkan, den öppna kyrkstugan och frälsningsarméns bönekåta. Vår ciceron här kan det mesta om samerna och dess historia samt om Fatmomakkes historia. Vi får några verkligt intressanta timmar här. Vi återvänder till Saxnäs där vi skall tillbringa natten. Från Dag 6 Saxnäs restaurangen blickar vi ut över Marsfjället och ser även ända till Japan – ja så kallas faktiskt den lilla ön i sjön direkt utanför restaurangens panoramafönster. Det blir här som vi äter vår sista gemensamma middag.

Ons 11 september: Vildmarksvägen - Stockholm
Efter tidig frukost fortsätter vi längs den vackra och spännande Vildmarksvägen. När vi passerat förbi Klimpfjäll når vi som högst på Vildmarksvägen och då är vi på 876 meters höjd på Stekenjokksplatån. Stekenjokk är känd för sin korta gruvdrift där 1976 -1989, men ännu hellre för sina enorma snömängder. Vi är uppe på kalfjället nu och här faller snön från tidig höst då vägen stängs av under vintern. I kombination med hård vind packas snön ihop och bildar ett snötäcke som kan vara upp till 6 meter tjockt. Nu under hösten hoppas vi istället på vackra höstfärger. Man ser också de tydliga spåren från gruvdriften. Det är också ett område där det finns god sannolikhet att vi får se renar. Bussen rullar vidare söderut genom Stora Blåsjön, Jormvattnet och Gäddede. Förutom att det är Sveriges björnrikaste område är det också Beppe Wolgersland. Beppe flyttade från Stockholm till Strömsund där han sedan blev kvar till dess han gick bort. Det nordjämtska landskapet och naturen inspirerade honom att bland annat skriva barnboken ”Förtrollningar” som senare blev filmen om Dunderklumpen. En annan film som spelades in i detta område var ”Barnen från Blåsjöfjället”. Vi tar en paus vid det relativt okända men otroligt vackra Hällingsåfallet. Vattnet kastar sig ut över klippkanten och störtar 45 meter ned i en 800 meter lång klyfta med lodräta väggar, en mycket mäktig syn. Lunch i Strömsund och härifrån fortsätter vi sedan till Östersund. Vi åker knappt 40 mil denna dag och avslutar med att nå Östersund station, varifrån vi sätter oss på tåget som tar oss tillbaka till Stockholm med ankomst strax innan kl 23 på kvällen.