Sileshår


Sileshår (Bild från internet)

Sileshår, eller sundews, är en grupp köttätande växter som tillhör släktet Drosera. De har klibbiga blad som används för att fånga och smälta insekter. När en intet ont anande insekt landar på bladet, fastnar den i det klibbiga sekretet. Växten använder sedan enzymer för att bryta ner insekten och absorbera dess näringsämnen. Det finns många olika arter av sileshår som kan hittas över hela världen, och de är anpassade till en mängd olika miljöer.

Rundsileshår eller daggört (Drosera rotundifolia) (bilden från nätet) är en växtart i familjen sileshårsväxter med stort utbredningsområde i EuropaAsien och Nordamerika. Arten förekommer i hela Sverige, men är mer sällsynt i fjälltrakterna. Den är en utpräglad myrväxt.

Det är en liten, flerårig ört med ovanligt utseende på grund av runda, långskaftade rosettblad. De är fullsatta med stora glittrande körtelhår som liknar vätskedroppar (därav namnet "soldagg"). Rundsileshår har en eller flera trådsmala stänglar från en kort och svag jordstam och låg, ensidig klase av små blommor med samma talförhållanden som hos violer (5 foder-, 5 kron-, 5 ståndar- och 3 fruktblad), - dock är hyllet inte mono-, utan allsidigt symmetriskt ("akrinomorft") - samt slutligen ett enrummigt, 3-bladigt fröhus med mycket små och lätta ("filspånslika") frön.

Hybrider
Rundsileshår bildar hybrider med småsileshår (D. intermedia) och dessa har fått namnet Drosera ×beleziana E.G.Camus. Även hybrider med storsileshår (D. anglica) förekommer och dessa har fått det vetenskapliga namnet Drosera ×obovata .

Synonymer

Drosera rotundifolia var. corsica Briq.

Drosera rotundifolia var. furcata Y. Z. Ruan.

Rossolis rotundifolia (L.) Moench

Rorella rotundifolia (L.) All.

Värmland kallas denna växt dialektalt tätmjölksgräs, i Västerbotten tätgräs [1] p.g.a. dess användning för att täta mjölk (täta = göra tjock); se långmjölk.

En helt annan växt är tätört:
Tätört, även känd som vanlig tätört eller Pinguicula vulgaris, är en köttätande växt som tillhör familjen tätörtsväxter. Den fångar små insekter på sina klibbiga blad och använder proteinnedbrytande enzymer för att lösa upp djuret och tillgodogöra sig den kväverika näringen. Tätörten trivs på fuktiga, kvävefattiga jordar och har traditionellt använts för olika ändamål, inklusive att skapa långfil och bleka hår1.






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Järnvägsstationen i Nora mm

Kapellet vid Storforsen